Censur hotar Internet – ny skrift och film som bör läsas

Både i Sverige och på EU-nivå diskuteras statlig blockering av vissa slags internetsajter. Ett antal västliga demokratier har redan börjat tillämpa ”filtrering”. EU:s förre justitiekommissionär föreslog ett europeiskt filtreringssystem. Även i Sverige har olika former av internetfiltrering föreslagits, senast härom månaden av Spelutredningen. Filtrering av internet är censur. Det hotar yttrandefriheten, det strider mot Europakonventionen och det måste stoppas.

Ladda ner skriften gratis: http://www.dnv.se/filtrering

För att se filmen på Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=YQSnFUmgTQk&fmt=18

Fortsatt frihet kräver engagemang.

Med bästa hälsningar

Per-Ola

Skolinspektionen listar brister i den svenska skolan

Bästa läsare!

Vårterminen hann knappast börja förrän Skolinspektionen publicerade en mycket nyttig läsning om hur många av landets skolor systematiskt bryter mot de regler som gäller för att följa upp elevernas kunskapsutveckling, tydliggöra mål och kursplanernas innehåll för både elever och målsmän. Hela nyheten och alla brister samt förbättringsområden kan läsas på http://www.skolinspektionen.se/sv/Nyheter/Nyheter/Tio-vanligaste-bristerna-i-skolan/

 

Det är en nyttig men samtidigt tragisk läsning att många av oss som arbetar i skolans värld fortfarande brottas med samma grundproblem. Det är länge sedan nu som skolan låg mitt i byn och var en central arena där kunskapsmonopolet var intakt. I flera avseenden tror jag att skolan måste kämpa intensivt för att om möjligt återta sin plats i centrum. Förutsättningar finns men det är dags att vakna nu och fokusera uppdraget. Det finns tre centrala begrepp som ständigt kommer tillbaka i styrdokumentens texter om hur det skall vara i skolan: mål, kvalité och utvärdering. Jag inbillar mig att om målsman och elev känner förtrogenhet med skolans styrdokument och känner sig delaktiga i utformningen av det pedagogiska arbetet, så finns det goda förutsättningar för att skolan blir viktig för alla.

 

För elev och målsman finns det utifrån en internationell jämförelse unika möjligheter att vara med och påverka det praktiska pedagogiska arbetet i skolan. Vi har en läroplan som om den tillämpades fullt ut skulle kunna vara oss behjälplig att skapa världens bästa skola. Men ändock tar vi inte chansen och var beror det på?

 

För oss som arbetar i skolans värld måste det uppenbaras för samtliga att de tre begreppen mål, kvalité och utvärdering inte är en modefluga utan en ram som ännu starkare kommer att definiera vad som är en bra eller mindre bra skola framledes. Om framgång skall nås i detta viktiga arbete anser jag att rektors roll väsentligt måste inrymma förutsättningar att bedriva ett aktivt pedagogiskt ledarskap tillsammans med medarbetare, elever och brukare.  

 

Om fler delar den gemensamma kartan och finner vägen till skatten, så kan den nära framtiden för samhällets viktigaste arena bli betydligt ljusare och fler elever kan rustas avsevärt mycket bättre för en nalkande framtid som goda samhällsmedborgare.

 

Med bästa hälsningar

Per-Ola

 

 

 

 

Komplement till gårdagens årsbokslut

Bästa läsare!

Till gårdagens inlägg om årsbokslut och reflektioner inför det nya året, vill jag komplettera med en länk till Fredrik Häréns mycket välbesökta och synnerligen viktiga anförande på Youtube. Om du har missat detta, så har du verkligen en högtidssdtund att se fram emot.

http://se.youtube.com/watch?v=yH6-ihF2E48

Låt oss börja marschen mot upplysning och insikt i vår föränderliga samtid nu.

Med bästa nyårshälsningar

Per-Ola

Må vi ta steget 2009 – årsbokslut och reflektioner utifrån ett skolperspektiv

Bästa läsare!

Med förhoppning om att ni funnit många stunder fyllda med avkoppling, tid för familj och närstående, läsning och friskvård i dessa mellandagar. Nu väntar ett nytt spännande år oss och det är mitt syfte att nu summera och blicka framåt. Perspektivet är skolledarens och  min utgångspunkt är självklart den mest spännande och viktiga av alla arbetsplatser; skolan.  I den politiska retoriken har det anno 2008 handlat mest om Björklunds nya hårda tag och många pekpinnar om mera mätning, sortering och rätning i leden. Tveklöst finns det ett grundläggande behov att se elever i behov av särskilt stöd tidigt i den svenska skolan. Det får inte förekomma att många fler elever trots 10 år i skolan skeppas vidare ut i vuxenlivet utan en grundläggande nivå av kunskaper för att kliva vidare. Här håller jag helt med vår skolminister som med bravur har arbetat för att med raketfart få fart på hjulen som så länge har snurrat så sakteliga. Ombildningen av landets lärarutbildning är ett annat mycket brådskande förändringsarbete som inte kan vänta. Självklart skall samtliga examinerade lärare förses med grundläggande kunskaper om hur barn i behov av särskilt stöd skall hjälpas framåt, samt vikten av att arbeta med betyg och bedömning. Det är av största vikt både utifrån lärarkårens myndighetsutövande och brukarnas rättssäkerhet. Däremot kommer jag aldrig ropa Halleluja åt återinförandet av en sorteringsskola som har till uppgift att förbereda våra barn och ungdomar för olika sorters framtider. Här måste det finnas möjligheter och kompetenser inom den svenska skolan att hjälpa både den som är satt i behov av extra stöd men även stimulera och hjälpa den vidare som har andra förutsättningar. Basta!

2008 var även året då en dramserie med realityinslag fick en storpublik av tv-tittare att följa en skolklass av uträknade elever som i de flesta fallen hade mycket långt till målgång. Var några duktiga och engagerade pedagoger allt som behövder för att skapa en förändring? Ja, delvis men det är naturligtvis inte hela sanningen. Det handlar om tillit och att någon säger: jag tror på dig och jag vet att du kan lyckas. Det låter självklart men är en lyx i skolvardagen för många av våra elever. Grattis klass 9a till en mycket lyckad tv-produktion och beviset som så många i skolans värld behöver höra gång på gång på gång: förändring är alltid möjligt.

Kommer den svenska skolan under 2009att närma sig de s.k. nyckelkompetenser som EU har valt att prioritera för skola- och utbildning i vår europeiska gemenskap: mångkulturell kompetens, digital kompetens och sist men inte minst entreprenöriell kompetens. I detta avseende måste min grundläggande positiva ådra få ta överhand, men en kik in i mångas skolverklighet lämnar åtskilligt att önska. Doch har vi markerat givna förbättringsområden – även det är viktigt på färden framåt.

Mångkulturell kompetens och insikt i den globaliserade värld som vi alla är en del av är en medborgerlig överlevnadskompetens som vi inte har några alternativ att välja bort. Ju mer integrerade vi blir när det gäller ekonomi, utbildning och livet i stort desto bättre förutsättningar att tona ner den ignorans som hotar att stoppa upp den nödvändiga processen som globaliseringen ytterst är namnet på. Sjävklart har skola och utbildning en grundläggande uppgift att skapa ungdomar som tar tar steget ut i vuxenvärlden som världsmedborgare. Då måste vår svenska skola på allvar koppla på omvärlsperspektivet och lyfta in samhälle, föreningsliv och näringsliv innanför skolans väggar och släppa ut eleverna på grönbete i de internationella utmarkerna.

Digital kompetens handlar bland annat om att lära unga människor att använda ny teknik för att på allvar inse att vi människor aldrig har haft bättre förutsättningar att kommunicera, dela glädje och livets innehåll i olika former lära och utbildas gränslöst i en digital värld som ger oss så många möjligheter. Fortfarande väntar många svenska skolelever på acceptabel uppkoppling och brukbara datorer till sina skolor. Många lärare och rektorer ligger långt efter och har knappast fattat sprängkraften i det som med ett samlingsnamn kallas Ung kommunikation. Vi har aldrig haft bättre förutsättningar att låta pedagogiken lyfta till nästa nivå än i dessa dagar. Med rätt satsningar och prioriteringar i budget kan vi förbereda våra barn och ungdomar på bästa sätt när det gäller att ta täten i den digitala revolutionen. Här finns det utifrån ett nationellt perspektiv mycket att önska: riktlinjer och strategier inom nämnda nyckelområde kan knappast låta sig väntas på särskilt länge. Det går snabbt nu. Läs Fredrik Häréns senaste alster om förändringar i världen och varför vi har en skyldighet att lära av dessa förändringar. Klarare och enklare kan det inte sägas!

Entreprenöriell kompetens, här har Sverige en ordentlig utmaning att vända ett skolsystem som i decennerier utbildat medborgare för att vara anställningsbara till att bli företagsamma. Entreprenörskap och kreativitet skall genomlysa skolsystemet och det lilla barnet från förskoleklass till högskola. Mycket lovvärt och tveklöst en för framtiden självklar positionsförändring. Menom landets alla rektorer och lärare lämnas själva och virvlande likt löv i höststormen när det gäller att lära våra barn och ungdomar entreprenörskap så kan bilden av den svenska ojämnlika skolan förstärkas radikalt. Här måste ansvariga ministrar och politiker lägga mycket kraft att ta fram en nationell strategi som skall gälla alla. Kompetensutveckling och verksamhetsstöd blir oerhört viktigt. Inte minst måste all den kreativitet som finns hos alla duktiga lärare släppas friare. Saken är ju god,ty det skall gagna den kreativa och företagsamme eleven som tidigare klämts mellan fasta strukturer och gruppindelningar.

Spännande och aningen skräcklagen kommer jag att följa utvecklingen med största intresse och kommer aldrig att vika från målet: det är möjligt att skapa världens bästa skola i vårt Sverige. Därmed tillönskar jag er alla ett riktigt gott nytt år. Må hälsan och kraften vara med er alla!

Med bästa hälsningar

Per-Ola

Kreativitet och vägen till dig själv

Bästa medmänniskor!

Tänk vad för mycket arbete kan göra med en människa. Oförlåtligt att komma så långt bort från skrivandet att det närmast började kännas främmande till sin karaktär. Då är det dags att kliva fram och kräva förändring. Därmed är avbönen erlagd för det långa stillestånd som kännetecknat nämnda cyberforum. Nåväl nu åter till ämnet för mitt inlägg.

Hur kan du använda kreativitet för att utveckla ditt liv? Vad kan du göra för att få fler av dina idéer och förslag genomförda? Det är en angelägen fråga som författaren och tillika kreativitetsutvecklaren Bengt Renander ställer i sitt senaste alster, Kreativitet för livet - en mycket spännande och utvecklande resa in i kreativitetens högst böljande landskap. Bortom de många problem som hopar sig omkring oss, finns den plats bortom himlen som främst är idéernas hemvist. Det finns något andligt över diskussionen i Renaders bok. Eller ska vi hellre tala om en slags högre ödmjukhet över att få leva och vara människa i den fantastiska Skapelse som omger oss.

Genom god självkännedom och konsten att lära dig att hantera dina problem växer så den inre kraft starkare och starkare inom människan, kreativitetens lustar och outtalade möjligheter skall främst sökas inom oss själva. Det är där det börjar och slutar i evigheternas evigheter av kreativa processer. Kreativitet är så mycket mer än att bara ha skoj och kläcka käcka idéer. Det är en mänsklig egenskap som så många borde få utnyttja mycket mer i sin vardag i umgänget med sina nära och kära samt i de professionella roller som vi är satta att agera inom. Tänk vad mycket må bra-energi som skulle frigöras

Det gör mig ont att så mycken kreativitet måste kvävas varje dag och varje sekund i många människors liv. När inte rätt förutsättningar är på plats och inte heller rätt chefer förmår att skapa goda kreativa mötesplatser för många medarbetare, så stannar vi av och likaså den livsnödvändiga utvecklingen av många stelbenta organisationer. Positiv energi och tillåtande klimat kan däremot skapa underverk i vardagen. Människans väsen handlar dock om viljan att upptäcka nya världar, tillgodose att nya idéer får näringsrik jordmån, se med tillförsikt på framtiden och bejaka att det är möjligt att skapa kreativ förändring. Vi räknas alla och vi betyder.

En mycket tänkvärd bok har jag talar om i detta inlägg, en bok som berör och får läsaren att lyfta blicken och skåda ljuset där borta vid kanten av horisonten. Vilken förmån det är att få slänga benen över sängkanten och ikläda sig ytterligare en hård arbetsdag med oanade möjligheter att skapa förändring. Är det inte ett kreativitetens evangelium så säg?

Med bästa hälsningar

Per-Ola

Rektorn som tvingas tillkalla väktare

Bästa läsare!

Vi var nog många som tvingades fundera både en och två gånger över gårdagens händelse på en gymnasieskola i Karlskrona, där rektor såg sig tvingad att tillkalla väktare för att få stopp på sexuella trakasserier som förekom vardagligen på skolan. Åtskilliga var dom tyckare som snabbt ställde sig på kritikernas sida och menade att detta var en alltför drastisk metod att tillämpa och ett misslyckandets bevis för att en skola som inte lyckades hävda den värdegrund som borde gälla alla och envar.

Lätt att hänga med i tyckandet och instämma i de kritiska rösternas kör, men låt oss stanna upp för ett ögonblick. Är det inte ett utslag av ledarmod att de facto ingripa för att unga tjejer ska slippa att få könsord slängda i ansiktet när de ska gå till sin skola? Är det inte sunt att konstatera den egna organisationens interna brister för att få stopp på eländet och att extern hjälp måste tillkallas? Är det inte märkligt att så många så snabbt angriper utan att själva tänka igenom vad det egentligen handlar om: ett fullständigt oacceptabelt beteende som står i direkt konfrontation till det viktiga arbete som skall bedrivas på varje svensk skola för att utbilda demokratiskt sinnade och mogna medborgare.

Ibland måste helt enkelt inventeringen av vilka alternativa lösningar som finns tillbuds göras ordentligt djup för att få en helt oacceptabel situation att upphöra. Rektorn i Karlskrona är värd all respekt för att agerande ibland måste gå före långdragna förhandlingar. Självklart löser vi inte grundproblemet med att ropa på väktare som skall patrullera våra gymnasieskolor, men det finns en limit som inte får passeras. Utifrån den stämning som var rådande på gymnasieskolan i Karlskrona var gränsen defintivt passerad. En av rektors framgångsfaktorer för att skapa en bra skola är att ställa höga förväntningar på såväl elever som medarbetare. Där ligger enligt min mening problemets kärna.

Med bästa hälsningar till Håkan Pettersson i Karlskrona och alla andra kämpande rektorer. Vi kapitulerar icke!

Mvh

Per-Ola

Tankar på en flygplats

Bästa läsare!

Efter en lång och givande arbetsdag i huvudstaden sitter jag på Bromma flygplats och inväntar flyget hem till kära Kalmar. Nu kommer vi att inom de närmaste veckorna lansera ett samverkansprojekt mellan skola och näringsliv, som i sin konstruktion är det första i vår region. Det kommer att handla om ett givande och ett tagandeprojekt där parterna utgörs av företagsamma och socialt engagerade vuxna som tillsammans med elever på stadens IV-program nu är redo att sjösätta IVMentor. Under verksamehetsåret 08/09 ska vi i pilotprojektets namn bevisa att det inte alls är svårt att få vuxna att engagera sig och samverka med gymnasieungdomar. Mycket kommer att avhandlas under ett antal spännande möten och kanske kommer vänskaper för livet att skapas. Just nu kan jag inte presentera mer information, men efter att pressmeddelandet är publicerat, kan ni räkna med återkoppling i ämnet.

Det känns i alla fall så fantastiskt kul att bevisa att det inte alls är så bevärligt att skapa nya mötesplatser mellan skola och näringsliv. Det behövs egentligen bara engagerade medmänniskor som trots häcken full av arbete har ett djupare socialt engagemang och tror på framtiden, dvs. våra barn och ungdomar.

Lev väl och på snart återhörande!

/Per-Ola

En spännande inbjudan som bådar gott

Bästa läsare!

Det finns förfrågningar som man bara inte kan tacka nej till. I förra veckan fick jag en sådan – igen Skulle du Per-Ola vilja komma och tala om entreprenörskap för blivande lärare, löd den rakt formulerade frågan till mig. Svaret kom nog innan jag hunnit ens börja fundera på det digra arbetsschemat, självklart kommer jag! Med bakgrund som universitetslärare och lärarutbildare är det ett hedersuppdrag. Basta!

Äntligen har det blivit möjligt att kliva innanför lärarutbildningarnas dörrar och låta alla fönster, åtminstone för en stund, vara befriande vidöppna. Hur mycket stannar kvar hos auditoriet månne? Om konsten att arbeta med entreprenörskap i skolan och insikten i betydelsen av att som lärare tända, samt vårda eldsjälar i klassrummen kommer jag att med kraft prata om. Min målgrupp ska ha klart för sig att de har valt världens viktigaste yrke, om möjligt med undantag för rektor Jag har alltid höga förväntningar på pedagogikens trotjänare.

Med erfarenheten i bagaget och blicken fäst i backspegeln kan det sägas att det mesta inom ämnet återstår att göra. Om blicken istället fokuserar framtiden är jag helt övertygad om att det kommer att krävas en uppsättning av helt andra lärare och rektorer för att utföra uppdraget the one and only: maximalt förbereda våra barn och ungdomar för framtiden. Jag vet, bästa läsare, att det vid det här laget börjar bli aningen tjatigt, men det vore för mig fullkomligt främmande att ge upp det primära mål som styr min professionella insats: det är möjligt att skapa världens bästa skola i Sverige. Om vi skall lyckas med detta, krävs det en stor portion kreativitet och entreprenöriella drivkrafter.

Summa summarum en spännande inbjudan som bådar gott och kanske får en spridning även till andra närliggande lärarutbildningar i regionen.

Med företagsamma hälsningar

Per-Ola

Sent ska syndaren vakna version 1.0

Bästa läsare!

Det har nu gått upp för allt fler kommuner att det gäller att vässa sina argument för att hindra massflykten av elever till fristående skolor som numera utgör ett självklart alternativ i alltfler kommuner. Min personliga hållning ifrågan gällande vem som skall ha huvudmannaskapet över våra skolor utgår från att det snarare handlar om hur uppdraget förvaltas istället för vem som förvaltar. Grundläggande är att jag som rektor skall verka för en skola som tillgodoser alla elevers behov utifrån deras respektive behov. I de fall där det saknas kraft att omsätta denna kardinaldygd i rejäl handling skall det inte längre tillåtas att bedriva skolverksamhet. Vi har inte en nationell likvärdig skola där alla elever får hjälp till att utvecklas och nå målen efter sina egna förutsättningar. Det är bara att erkänna ett faktum som alla initierade aktörer känner till. Men hur åtgärdar vi och skapar bättre förutsättningar för våra elever?

Att anta en ny skolplan i en kommun är ett tillfälle att tala om för medborgarna hur vi ska ha det i skolan och vad som faktiskt är viktigt att arbeta för att nå. Tillsammans med de nationella styrdokumenten har vi här den enskilda rektors och lärarens viktigaste arbetsredskap. Hur skapar vi särskiljande kärnvärden i en text som i samtliga fall talar om elevdemokrati, jämställdhet, nolltolerans mot kränkningar m.m.? Kan den kommunala skolan i konkurrens med framväxande friskolor vässa sina argument och påtala allt det goda arbete som görs? Är en skolplan som vågar sticka ut ett bevis på att äntligen har någon / några kommuner förstått att utan en noggrannt genomtänkt marknadsföring är den egna överlevnaden hotad? Sent omsider tror jag att enskilda kommuner som besvarar ovanstående frågor jakande har förstått en hel del och bestämt sig för att ta upp kampen om eleverna. Förglöm aldrig att föräldrar och elever har rätt till nöjd kundgaranti mer än många andra. Skola och utbildning är mycket mer än en vanlig konsumtionsvara, ty det handlar om en framtida investering för ett gott liv.

Men, varför möter jag så sällan de nya särskiljande kärnvärdena i läsning av dessa typer av skolans viktigaste styrdokument. I egenskap av förälder räknar jag med att mina barn går till en skola där acceptans råder mellan vuxna och elever, där mångfald och jämlikhet råder ellan könen och där elever får hjälp utifrån sina individuella behov. Exempel på särskiljande kärnvärden utifrån den vanliga texten i kommuners skolplaner är kreativitet, företagsamhet,tanketräning. Om jag ställer frågan i samband med ett utvecklingssamtal om hur skolan har bidragit under året med att utveckla just mitt barns kreativitet och företagsamhet, så blir svaret oftast aningen glidande.

Då tänker jag tanken om att fler kommuner borde våga ladda sina skolplaner med begrepp som kreativitet och företagsamhet för att maximalt arbeta för att utveckla och förebereda våra barn och ungdomar för ett globalt samhälle som defintivt kommer att ställa många annorlunda krav på kompetenser hos oss människor.

Men för att börja i det lilla, det är inte för sent att vakna och kampen om att skapa den bästa skolan börjar aldrig i reklambroschyrer utan startat inom organisationen och utifrån det viktigaste av allt, de medarbetare som tillsammans skall utföra uppdraget. Den kommunala skolan har ingen anledning att känns sig som förlorare, tvärtom, våga tala om för samhället att vi finns och gör ett förbannat bra jobb, som visserligen kan bli bättre men ändock. Kommuner som vågar anta en skolplan som andas framtid och är utrustad med särskiljande kärnvärden som kan kommuniceras till medborgarna, målsmän och elever kommer att vara vinnare framledes. Om detta är jag fullständigt övertygad.

Med bästa hälsningar

Per-Ola

Entreprenöriellt lärande – är det möjligt?

Bästa läsare!

Det är fascinerande att märka hur det går troll i vissa ord och hur plötsligt ord som entreprenörskap och entreprenöriellt lärande plötsligt är på var mans läppar. Går det att lära entreprenörskap eller handlar det om en i generna eller snarare en av livets lärande förvärvad mänsklig egenskap? Jag funderar onekligen en smula på hur skolor skall arbeta för att lära ut entreprenörskap och ett entreprenöriellt förhållningssätt till våra barn-och ungdomar. Enligt flera studier, främst den mycket intressanta Skola 2021, säger att skolan brister ordentligt när det handlar om relationen till näringslivet och att tillsammans med eleverna arbeta med entreprenörskap. Flera av oss blir inte förvånade av denna sorgliga läsning, men det intressanta är hur många lärare och rektorer som bevisligen saknar redskap för att närma sig världen utanför skolans trygga murar skall nå framgång i denna viktiga fråga. Blir det ytterligare ett light-förhållningssätt som främst ser snyggt ut i marknadsföringen, ungefär som vissa friskolor profilerat sig med mentorskap och näringslivsrelation i sina glassiga reklambroschyrer Inget djup, men snygg yta…

Flera av de riktigt stora entreprenörerna jag pratar med tillbakavisar bestämt att det går att lära sig entreprörskap och ett entreprenöriellt förhållningssätt under en utbildning, men jag vill ändock inte tro att det förhåller sig så. Nog går det att lära barn-och ungdomar ett entreprenöriellt förhållningssätt inte minst till livet och alla dess oanade möjligheter, samt därtill stimulera den inneboende kreativitet som bor inne i alla oss människor, unga som aningen äldre.

Lev väl!

Per-Ola