Tanketräning med de Bono

Bästa läsare!

Fångad av den svenska julimisären med lågtryck och skoningslösa regnbyar tar jag min tillflykt till den ständigt aktuelle och för många omväldande Edward de Bono och dennes på svenska nyutkomna Tanketräning med Edward de Bono. Det är det utmärkta lilla och alltid högintressanta förlaget Brain Books som är utgivare. Enligt min mening har få skrivit så insiktisfullt om konsten att “tänka om att tänka” som nämnde man. Synd bara att vår egen kulturkrets inte verkar anamma särskilt mycket av den syn på tänkande och lärande som förmedlas i de Bonos skrifter. Skillnad är det i den asiatsiska kulturkretsen och den filosofi som där har präglat lärande och utbildning.

Som intressent av lärande och utbildning, oavsett om man råkar vara pedagog eller lekman, har de Bono oerhört mycket att säga oss. Begreppet laterallt tänkande har fått några att fundera mer över vad det egentligen är som vi lär våra barn och ungdomar i skolan, framförallt om vi utgår från den didaktiska triangelns tre hörn: varför, vad och hur?  Det är inte alla som hoppar jämfota när namn som Howard Gardner och Edward de Bono nämns inom den pedagogiska världen och jag förstår verkligen varför. Smärtsamt kan det vara att lyssna till andra som påtalar att det är dags att svänga om nu om vi skall se till våra barn och ungdomars framtid som världsmedborgare i en värld som ställer helt andra krav på kunskap, färdigheter och sist men inte minst vidgad tankeförmåga. Smärtsamt men insiktsfullt skulle man kanske kunna säga.

Både som pedagogiskt professionell och far med inblick i skolans värld finns det fortfarande oerhört mycket som förvånar och skrämmer mig när vår svenska skola granskas i den pedagogiska verkligheten och framförallt utifrån elevernas perspektiv. Det har gått sakta skall sägas och på många håll känns det som om omvärlsanalys och samhällskontakt fortfarande väntar att på komma upp på dagordningen. Sorgligt men dessvärre alldeles sant.

Ett tips innan det är dags att ta sig an höstens utmaningar är att försjunka i något ganska främmande som läsning - Tanketräning med Edward de Bono

Med bästa hälsningar

Per-Ola

Läraren som gillade hårdrock och förlorade jobbet

Bästa läsare!

I norra Kalmar län har det hänt att en lärare som haft anställning på en gymnasieskola förlorat jobbet på grund av sin musiksmak. Medarbetarens fallenhet för hårdrock blev för mycket för rektor som lyfte det stora fingret i luften och talade om vad som är lämligt och icke lämpligt, ty vi torde ju alla veta att alla som gillar hårdrock är satanister och direkt olämpliga att ha och göra med. Vi skriver nu år 2008 och om det i rättsstaten Sverige skall vara möjligt att förlora jobbet på grund av musiksmak utan att Arbetsdomstolen fattar det enda rimliga beslutet att å det karftigaste fördöma arbetsgivarens agerande, så kan jag i mitt stilla sinne känna en påtaglig oro. Fanatiker och ultrakonservativa krafter som i decennier har gjort allt för att bekämpa människors frigörelse och rätt till ett eget liv verkar även ha fotfäste i vårt kära Sverige. Utan att dra några paralleller skickar det inträffade en känsla av unkenhet i sommarfager realtid.

Jag som trodde att fallenhet för läraryrket handlade om andra personliga och intellektuella egenskaper. Låt mig få upplysa er bästa läsare, att en av de duktigaste lärare som jag har anställt har en mycket märklig fallenhet för den hårdaste av rockgenre - deathmetal - men jag fortsätter att älska honom för den eminenta och ytterst skickliga pedagog som han är och känner den största respekt för hans fria och självklara val till ett eget liv.

Länge leve metallrocken!

Per-Ola

Även Pyrrhus torde ha tvekat

Bästa läsare!

Den antike hjältekungen och fältherren Pyrrhus lär ha yttrat följande ord efter att i ett grandiost fältslag ha slagit tillbaka romarna med mycket stora förluster: ” Om vi segrar över romarna i ännu en strid är vi förlorade” Ur antikens rika skatter av historier, dramer och sagor finner vi mycken visdom och erfarenheter för att tolka och förstå nutida skeenden. Är det inte så?

Det får mig osökt att tänka på den nyligen forcerade antagna FRA-lagen, som möjliggör att avlyssna det kommunikationsflöde som människor levande i Sverige sprider omkring sig. Att en borgerlig och till namnet liberalt sinnad ministär antar ett lagförslag som avsevärt begränsar den enskilde medborgarens fri-och rättigheter är inget annat än ett ideologiskt svek. Frågan är om ansvariga politiker förstår att massflykten från de borgerliga och framförallt de “nya” moderaterna nu har startat en masse. Vi är nog många som förundras över vilka strateger som uttänka och genomföra ovan nämnda lagförslag. Den unga generationen kommer inte att vara nådig i sitt handlande och många av oss som försvarat den liberala ideologins grundteser har tveklöst fått något att betänka. Vem och vilka står idag upp för att försvara den enskilde medborgarens grundläggande fri-och rättigheter?

Med bästa hälsningar

Per-Ola

 

Skolans nya syfte - nyttig läsning i hängmattan

Bästa läsare!

Så lunka vi sakteliga mot väntande sommarledighet. Det finns få arbetsplatser som är så dramatiska som skolan i de sista självande dagarna innan sommarlovet skall inträda. Pulsen är hög och adrenalinet fullkomligt sprutar. Stämningen är förtätad. Det kommer väl inga oannonserade förändringar eller krav på besparingar innan välbehövlig vila väntar för medarbetare och elever. Vem vet, resonerar åtskilliga, erfarna och lagom resignerade inför det faktum att världen är högst föränderlig.

Nåväl, få kännare skriver så medryckande, visionärt men även konkret utifrån en nulägesanalys av vilken position som den svenska skolan har i samtiden som John Steinberg. Därför borde många av oss som har förmånen att få arbeta med utbildning och lärande ägna några sköna stunder i hängmattan åt att läsa Skolans nya syfte. Varför då? Jo främst därför att massmedia fullkomligt äger det så kallade problem-formuleringsinitiativet när det gäller att berätta för medborgarna hur det står till i vår skola. Tänk om vi i samma utsträckning fick läsa om vad den svenska skolan faktiskt är bra på. Är vår svenska skola unik och något att utifrån en internationell jämförelse vara stolta över? Hur står sig den pedagogik eller de pedagogiker som genomsyrar vår svenska skola? Sist men inte minst hur har vi det med ledarskapet, lärarrollen och den kraftigt ifrågasatta lärarutbildningen?

Frågorna är många, men de reflektioner som levereras i Steinbergs bok skiljer sig. Här radas inte bara enkla och publikfriande diskussionsämnen upp utan författaren har ett annat syfte med sin framställning. Steinbergs reflektioner av svensk skola tror jag bara kan levereras av någon som har andra referenspunkter än de enkom svenska. Jag vill påstå att Skolans nya syfte är skriven till alla som har anledning att intressera sig för hur vi skapar världens bästa skola; skolpolitiker, skolledare och lärare, föräldrar och elever.

God läsning!

Per-Ola

Den svenska segrerade skolan och elitklassernas återkomst

Bästa läsare!

Sköna maj är en skolledares värsta, bästa och viktigaste tid på året. Värsta eftersom det är stört omöjligt att få njuta av den fantastiska vardag som uppenbarar sig från tidig morgon till sen afton utanför arbetsrummets glasade arbetsyta. Bästa och viktigaste eftersom det är nu som nästkommande verksamhetsår skall sättas och alla goda schemajusteringar i världen som skall göras för att skapa den bästa av pedagogiska världar för elever och medarbetare. I alla fall skall målet vara sådant. Men, ack nog finns det en verklighet som alltid tenderar att göra sig påmind. Ofta stavas den PENGAR, PENGAR och åter PENGAR.

Med denna inledning vill jag bara försvara min bloggtystnad under senaste tid, men nu tänker jag ladda bössan och fyra av salva efter salva. Samtalet om den svenska skolan är intensivt i media och har varit intensiv under stora delar av våren. Mycket är på gång; en ny gymnasieskola, ett nytt betygssystem, nya nationella prov fö våra minsta m.m. Lärarnas Riksförbund och dess ordförande går ut och talar om att är dags att återföra ansvaret för den svenska skolan till staten. Skall SÖ återuppstå månne? Frågan är intressant, framförallt utifrån det som LR så väl har belägg för i sin argumentation: den svenska skolan är ytterst segregrerad och långt ifrån målet om att vara en skola för alla.

Låt oss då fundera en aning över införandet av elitklasser, som skall tjäna syftet att pusha på de duktigaste och väl utvalda eleverna för att de icke skola behöva umgås eller förstöras av de som icke hava samma föutsättningar och därmed inte heller samma chanser att nå lika goda skolresultat. Vi talar inte längre om en uppdelning av A- respektive B-skolor utan om att steget nu skall tas för att uppfostra våra ungdomar inför mötet med två helt olika framtider. Jag trodde efter mer än 20 år i den svenska skolans tjänst, med undervisningserfarenhet från samtliga stadier, förutom förskolan, att det kunde finnas någon mening i att alla faktiskt var olika och hade olika vägar fram till målet, men någonstans fannas det emellertid en humanism som viskade att skolan skall fostra för vidare studier, arbetslivet och framförallt livet i stort.

Är det kanske som så att insikten nu har nått så många fler att den svenska lärarutbildningen inte förmår att utbilda blivande lärare som är rustade för att stimulera de som redan kan och vill kunna mer, men även pusha, stödja och hjälpe de många som riskerar att halka efter. Borde inte alla vara vinnare på att helheten hålls samman, men att de enskilda delarna tillåts att växa isär inom helhetens gemenamma former?

Uppriktigt sagt, blir jag både ledsen och förbannad över den besinningslösa egoism som smygit sig in i synen på det viktigaste av allt, målet om en lärande, utvecklande och meningsfull skola för alla. Jag tillhör dem som kommer att kämpa för att nå målet om en skola för alla.

Med bästa hälsningar

Per-Ola

Du behövs för att stoppa Lex Orwell

BBB, Big Brother Bulletin:
Lyssna på Sveriges nya FRA-nationalsång!
  

  
Sverige har fått en ny nationalsång! Den heter “Du gamla, du ofria”, och finns för lyssning, nedladdning och fri spridning på www.dnv.se/podcast (även som ringsignal). Tipsa vänner och sprid den!
  
Försvarets Radioanstalt (FRA) har inte skrivit texten, det har jag gjort, men deras ande svävar över sången. Vi på tankesmedjan Den Nya Välfärden har tagit fram den för att bilda opinion mot förslaget att låta FRA avlyssna och övervaka det civila telenätet. Propositionen kommer förmodligen upp för beslut i riksdagen i juni.
  
Enligt förslaget ska FRA få tillgång till all elektronisk kommunikation som passerar landets gränser för avlyssning, filtrering och automatläsning. Det gäller telefonsamtal, epost, sms, fax och surfande. Det hela ska ske förebyggande, alltså utan brottsmisstanke, och i praktiken kommer alla svenskar att drabbas av övervakningen på något sätt. Även en hel del inomsvensk kommunikation passerar ju av tekniska skäl landets gränser.
  
FRA-övervakningen innebär ett strupgrepp på den personliga integriteten, och förmodligen ett brott mot Europakonventionen och FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. “Lex Orwell”, som förslaget kallas, måste stoppas!
  
Hjälp till!
  
Du kan hjälpa till att bilda opinion för att bevara den personliga integriteten, exempelvis genom att:
- Vidarebefordra detta mejl till många vänner och arbetskamrater
- Sprida ”Du gamla, du ofria” så mycket du kan. Och spela den så många hör!
- Installera sången som ringsignal i din telefon (alla runt omkring påverkas när det ringer)
- Mejla riksdagsledamöter om att de bör rösta nej till Lex Orwell (www.riksdagen.se)
- Ringa journalister, skriva insändare, visa att du bryr dig om integriteten!

Detta inlägg bygger på en vädjan från Integritetsombudsmannen Den Nya Välfärden, Per Ström, även känd som utgivare av nyhetsbrevet Atomer & Bitar, www.atomer.se eller www.dnv.se

Sprid gärna denna uppmaning till dina vänner och skapa engagemang i en för framtiden mycket viktig fråga.

Med bästa hälsningar

Per-Ola

SOHLhistorier - pedagogiska berättelser som värmer

Att undervisa handlar inte om att fylla ett kärl utan om att tända en eld. Montaigne

Bästa läsare!

Jag undrar vilken skola vi skulle ha om detta ädla budskap inte bara i sten stod ristat över alla skolportar, utan även fanns som en given utgångspunkt i lärandet och ytterst lärares vardagspraktik. När valet att arbeta med ungdomar och utbildning tas borde den givna utgångspunkten vara att professionellt verka för att förändring alltid är möjlig oavsett vem eleven är eller vilka kvalitéer eleven besitter. Men, erfarenheten säger att idogt kämpande och nötande med tid förvandlar mången lärare till tröttkörda jakthundar desperat sökandes efter vila och återhämtning. Det är just då som inspirerande berättelser som inger hopp och fortsatt fokus framåt kan vara nyttig färdkost och kraftgivande i valet av världens viktigaste yrke.

Det är en fröjd att läsa den fina antologi med berättelser ur det verkliga lärarlivet, SOHLhistorier, och jag kan varmt rekommendera denna läsning till alla som brinner för skola, lärande och våra barn- och ungdomar. I en skola för alla krävs det tveklöst nya pedagiska grepp och en en uppdaterad syn på vad som de facto är meningsfull kunskap. Att arbeta holistiskt med helheter på bekostnad av fragment är absolut en sådan väg. För dig som är nyfiken och vill lära mer besök gärna SOHL och beställ boken eller stifta bekantskap med den ideella föreningen SOHL som ger stöd, inspiration och kunskap till människor som vill arbeta utifrån en helhetssyn på lärande.

Med bästa hälsningar

Per-Ola

Värdet av en god vägledning i skolan

Bästa läsare!

Det råder tuffa arbetsföhållanden för studie-och yrkesvägledarna i skolan visar ny undersökning som refererats i veckans mediabrus. Skolministern uttalar sig om att förbättringar måste göras, inte minst för elevens rätt till god kvalitativ vägledning på vägen mot framtida studie-och yrkesval. Ansvaret vilar tungt på huvudmannen som ansvarar för utbildningen och skall se till att behöriga SYV-are finns till elevers och målsmäns tjänst.

Kikar vi in i många svenska skolors arbetsmiljö ser vi många fullständigt överhopade SYV-are som själva skall administrera och praktiskt arrangera hundratals praktikplatser, informationer inför gymnasieval, arbetslivskontakter m.m. Hur sjutton är det rimligt att utifrån nämnda utgångsläge arbeta för att upprätthålla god kvalité och serva elever och målsmän i några av livets viktigaste val?

Samtidigt behövs en rejäl dos med komptensutveckling och omvärldskunskap för att rusta yrkesgruppen studie-och yrkesvägledare för en global och delvis helt ny orienteringskarta som ytterst är våra ungdomars vardagsvärld.Men, utmärkt att diskussionen fördjupas om villkoren för en av skolans viktigaste medarbetare. Låt oss hoppas att även förändring till det bättre skapas i praktiken.

Mvh

Per-Ola

Medialt utspel om gymnasieskolans IV-program

Bästa läsare!

Skrota IV-programmet verkar vara en av de rekommendationer som kommer att presenteras i det nya och av mig personligen hett efterlängtade utredningsförslaget till ny gymnasieskola. Efterlängtad därför att jag redan för två år sedan satte min förhoppning till parantesen GY07 och det akuta behovet att med kraft gå in och skaka om den sovande och otidsenliga koloss som svensk gymnasieskola utvecklats till. Nu blev det inte så, och vad som komma skall ser jag mycket fram emot att få lära mer om. Den 7:e april är vi många som samlas i Växjö Konserthus för att lyssna till presentationen av gymnasieutredningens förslag.

Nåväl, låt oss vända åter till trixandet och bollandet med det främsta exemplet på den svenska grundskolans misslyckande, den stora och ständigt växande andelen ungdomar som inte når godkända betyg i matte, svenska och engelska och därmed inte får allmän gymnasiebehörighet. Dörren till nästa steg i utbildningssystemet är tillfälligt stängd. Jag säger direkt och utan darr på skrivbordstangenten att utvecklingen av Individuella programmet inom gymnasieskolan har gått över styr. Tanken var god och med hänsyn tagen till de många duktiga medarbetare som sliter för att hjälpa våra ungdomar på nya vägar som leder mot målet, skall det sägas att den kollektiva insatsen är värd att både respekteras och beundras. Men, något nytt måste till, och frågan är väl snarast vilken del av utbildningssystemet som skall fokuseras för att skapa bästa möjliga förutsättningar för våra ungdomar att nå de allmäna utbildningsmålen? Jag anser att det faller en oerhörd mörk skugga över vad som gjorts respektive inte gjorts under de 10 år som grundskolan har haft ansvaret att föra eleverna mot målen i enlighet med läroplan och styrdokumentens kriterier för bedömning och betygssättning. Kartlägg, gör en behovsanalys, beskriv de förändringar som måste göras och åtgärda. Ser du handlingsgången i det systematiska arbetet för att skapa en skola för alla?

Det är enkelt att som skolministern gå ut och göra det ena efter det andra mediala utspelet, där ordergivning efter militärt mönster används före pedagogisk insikt i vad som faktiskt krävs för att skapa högre kvalitet syftande till att skapa de bästa tänkbara förutsättningarna för att hjälpa våra ungdomar framåt. Mer patetiskt blir det när enstaka fackliga företrädare talar om att göra både och; skapa gärna ett tionde grundskoleår men låt eleverna som inte har betyg gå någonstans mittemellan grundskola och gymnasium. Det kallar jag segregration och/eller ytterst flyende och svagt pedagogiskt ledarskap. Vem vinner på att skapa fler mellanzoner i vårt svenska skolsystem? Det får mig att tänka på all specialundervsining som under åren har bedrivits i diverse källar-och vindsutrymmen. Goda intentioner från lärare men vilka upplevelser har det givit eleverna?

 Men, medialt fungerat det säkert i ett läge där svensk skol-och utbildningspolitik har förts decennier tillbaka i tiden via grepp som handlar mer om ordning-reda än framsynta kunskapsperspektiv syftande till att förbereda våra barn och ungdomar för vidare studier, arbetslivet och livet i stort. Sorgligt och ytterst allvarligt om Sverige framledes vill fortsätta att vara en kunskapsnation som är byggd av människor utrustade med rätt verktyg för att klara sig i det globala informationssamhället.

Alla elever som tvingas att backa om ett år för att målen inte har nåtts är ett solklart bevis på att grundskolan har misslyckats att bredda perspektiven och möta eleverna utifrån just deras individuella färidigheter och svårigheter. Med fortsatt nedärvd pedagogik som ryms inom fyrkantens trygga väggar kommer problematiken att skapa en skola för alla att fortsätta och å det kraftigaste dra ut på tiden.

Oavsett var politiker tänker om mindre viktiga frågor som rent organisatoriskt handlar om vi skall införa ett tionde skolår eller bibehålla IV, kvarstår den verkliga utmaningen att skapa en skola för alla där pluraliteten av intelligenser kan bedömas av medarbetare som är rustade till tänderna med kompetenser som är både breda och kompletterande. Ni vet visionen om att skapa ett vinnande lag för att möta morgondagens utmaningar gäller även skolan, eller hur?

Summa summarum anser jag att med hänsyn tagen till hur svensk grundskola har utvecklats under de senaste decennierna är gymnasieskolans Individuella program en nationell angelägenhet att försvara. Om försvaret skall ges upp vill jag se ett noga genomtänkt och pedagogiskt genomarbetat förslag som utgår från elevernas rättssäkerhet och bästa för att skapa goda framtida vägval. Var även aktsam om den enastående kompetens som på medarbetarnivå har samlats inom individuella programmet. Jag är inte helt säker på att det vore lyckosamt att sprida ut den hårt upparbetade erfarenheten som glesa skurar om våren inom grundskolans vida domäner.

Med bästa hälsningar

Per-Ola

Munken som sålde sin Ferrari - framgångssagan Robin Sharma

Bästa läsare!

Så var det åter vardag och härlig arbetsdag efter några avkopplande dagar i familjens trygga sällskap. Annars kommer nog många av oss som har förmånen att få leva i Östra Götaland minnas påsken 2008 som det stora bakslagets helg på grund av Kung Bores skoningslösa återkomst. Vilken himla tur att besöket blir kortvarigt, ty nu längtar våra frusna själar efter vårvärme och livsbringande solljus.

En av påskhelgens härliga lässtunder framför brasans värme var Robin Sharma och dennes tämligen nyutkomna nyttoskrift Finn din livsuppgift. Några av er kanske har mött den vise Robin Sharma tidigare genom läsningen av hans världsberömda The Monk who sold his Ferrari. Jag kan inte annat att fascineras och djupt beröras av den filosofiska avgrund som finns mellan ett slentrianmässigt klassiskt västerländskt perspektiv att se på livet och det radikalt annorlunda stöpt i österländsk filosofi och vidsomslitteratur. Sharma för genom egna erfarenheter läsaren framåt och låter oss som är intresserade av liv & ledarskap möta spännande aha-upplevelser under resans gång. Dags för förändring?

Vad finns bortom den västerländska framgångssagan och vilka konsekvenser kommer denna korta men intensiva uppgångsperiod i människans historia få utifrån ett längre och hållbart perspektiv? En fråga som kanske inte minst är intressant att fundera på utifrån ett humanistiskt perspektiv. Hur blir det med spilla-över effekten när den västerländska framgångssagan skall exporteras till den stora och vida världen?

Nåväl, läsningen av Sharmas bok är ett spännande samtal där österländsk mystik möter det västerländska framgångstänkandet och hur en lärjunge och sökare finner mästarens väg till framgång att finns sin livsuppgift. Människans uppgift är att väcka hela vår potential till liv och eftersträva att vara storslagna i allt vi gör: “Gör ditt bästa och låt livet göra resten.”

Jag tillåter mig att ur texten publicera de fem dagliga föresatserna för den som vill nå hela vägen:

1. Stig upp klockan 5 varje morgon. Den som stiger upp tidigt får ut mest av livet.

2. Avsätt de första sextio minuterna varje dag till din”heliga timme”. Detta är din heliga stund, då du utför det inre arbete ( bön, meditation, dagboksskrivande, läsning av vishetslitteratur, begrundan över tillståndet i ditt liv) som hjälper dig att leva ditt högsta liv.

3. Visa mycket mer omsorg, medkänsla och karaktärsstyrka än din omgivning förväntar sig av dig. Därigenom drar du ditt strå till stacken för att bygga en ny och bättre värld.

4. Utför ditt arbete bättre än någon skulle drömma om. Rikedom och lycka kommer att flöda tillbaka till dig.

5. Bestäm dig för att bli den mest kärleksfulla människan du känner och att tänka, känna och handla som om du var en av de största människorna på jorden just nu(för det är du). Ditt liv kommer aldrig att bli detsamma, och många liv kommer att bli lyckliga tack vare dig.

Spännande, utmanande och en mycket människonära läsning väntar dig.

Mvh

Per-Ola