Bästa läsare!
Så har mars äntligen gjort entré och inuti oss frusna nordbor börjar den intensiva jakten på vårtecken. Ljusets ankomst är i alla fall en bra början.
I förra veckan hade lokalpressen ett par artiklar med fokus på hur skolor i kalmar-regionen arbetar för att förbjuda elevernas användande av mp3-spelare i skolan. I den nya förbudslinje som delvis skall lyfta svensk skola mot nya höjder gäller det ju att med tydlighet gå ut och visa var skåpet skall stå. Svart eller vitt och inga gråzoner!
Ny teknik och den digitala revolutionen som öppnar upp världen och för människor närmre varandra får oftast i skolans sammanhang en märklig förståelse. Hot om förändringar och krav på kompetensutveckling går före diskussion om att hjälpa användarna att bli tryggare och mer uppdaterade medborgare i det informations-samhälle som ytterst är vårt. Vuxenvärldens ytterligare distansering från ungdomskultur och unga människors användande av kommunikation och information är på sikt katastrofal. Resultatet tror jag blir att ytterligare legitimitet förloras för dem som hävdar skolans kunskapsmonopol. Dessutom vill det nog till att vara både flexibel och öppen för komplementärt stöd om visionen om en skola för alla skall kunna förverkligas.
Om elever hellre lyssnar på musik under lektionstid än att lyssna på sina lärare handlar förlusten om något annat än att peka på mp3-spelare. Förlusten handlar om förlorat förtroende eller snarare lärandemiljöer som inte längre stimulerar elevernas kunskapstillväxt. Om mobiltelefoner används till att ta foto av kamraterna i duschen istället för att betraktas som ett verktyg att använda i lärandesyfte under skoltid handlar det om att skolans värdegrundsarbete ligger för fäfot och en vuxenvärld som ropar vargen kommer, men som inte är beredda att ta itu med de grundläggande utmaningar som ytterst är avgörande för att skapa en god, lärande och trygg skola.
Vore det inte bättre om lärare och elever istället blev överens om umgängesformer och delad respekt i mötet med varandra i den arbetsmiljö som är gemensam? Då kanske ny teknik istället hälsas med tillförsikt än enkom betraktas något som katten släppat in.
Ett exempel är den forskning som Rektorsakademien har bedrivit i några skolor i Stockholm. Här förenas tillgången på ny teknik och lärares vilja att möta eleverna varandra och resultaten är minst sagt intressanta att ta del av.
Lyft blicken och våga bejaka de möjligheter som ligger inom den nära zonen för förverkligande.
Mvh
Per-Ola
