Historieförmedlaren Vilhelm Moberg
Bästa läsare!
I denna tid är det ytterst gott att leva. Vårens ankomst är ett faktum och denna långfredagens morgon visar en så länge en klarblå himmel upp sig för sina yrvakna betraktare. För egen del har påsk, förutom goda tillfällen att umgås med nära och kära över en bit mat och dryck, inneburit rastplatser i tiden för läsning. Obligatoriskt inslag är den hårdkokta påskdeckaren, men även fakta och populärvetenskap kastar jag mig över som den bokslukare jag alltid varit. I år är det upp till bevis för Jens Lapidus, Al Gore, Ingmar Karlsson, Laurie. R King samt Caroline Salzinger.
Nåväl, för många handlar påsk även om hemkomst och existentiell längtan efter samvaro. Därför skulle jag vilja skänka dig en påskläsning som handlar om en människas längtan efter de stora sammanhangen som ytterst kallas historia. I en tid som delvis karakteriseras av ytlighet och rotlöshet är gemenskap och kulturell förståelse av största vikt, rentav en fråga om överlevnad, för oss själva men främst för våra barn. Att växa upp i en global värld ställer krav på humanism och insikt i olikheter men även de många likheter som förenar oss bröder och systrar.
Denna text skrev jag för några år sedan till det tvär-och polulärvetenskapliga magasinet Tvärsnitt. Jag presenterar mitt avhandlingsämne i historia som handlar om historieberättaren och författaren Vilhelm Mobergs livslånga kamp för rätten till sin historia. Nu har de akademiska planerna lagts på hyllan, men jag kommer att publicera något populärvetenskapligt kring denna värendske bondeanark framledes.
Håll tillgodo, läs och kommentera gärna denna min virtuella kollektiva påskpresent anno 2007. Glöm bara inte att citera källan.
Med bästa hälsningar
Per-Ola
