Speciallärarens återkomst

Bästa läsare!

Glädjande nyheter är att speciallärarutbildningen kommer att återinföras i Sverige. Om rektorer och lärare skall klara uppdraget att skapa en skola för alla är den framtida försörjningen av behöriga speciallärare av största betydelse. Insikten är vunnen att införandet av specialpedagogutbildningen inte löste det prekära problemet att nå fullgod måluppfyllelse när det gällde att bistå elever som är i behov av särskilt stöd. I många kommuner har specialpedagoger kommit att placeras som delar av centrala resursgrupper med uppgift att handleda pedagoger och göra undersökningar i skolmiljöer. Tveklöst fungerar specialpedagoger som ett viktigt redskap i den ökade professionalisering syftande till att sprida specialpedagogisk insikt till rektorer och lärare i våra skolor. Speciallärar-utbildningens återkomst talar ändock sitt tydliga språk; insatserna måste höjas för att nå högre måluppfyllelse i skolan. Antalet elever som behöver särskilt stöd har ju knappast minskat under senare år. Våra skolor skriker efter den insikt och kompetens som återfinnes inom speciallärarens område.

Därefter är det spännande att fundera över det utvecklingsskeende som fortfarande är giltigt för många skolor när det gäller att använda specialläraren maximalt som resurs i organisationen; vågar skolan ta steget att använda specialläraren som pedagogiskt dubbelkommando istället för skrubbkärring? Uttryckt på ett aningen annorlunda sätt och utifrån ett mer giltigt elevperspektiv: Skall undervisningen eftersträva integrerande eller exkluderande lösningar när det gäller att hjälpa elever som är i behov av särskilt stöd?

Undrar och hälsar

Per-Ola