Bästa läsare!
I veckan som gick hade jag den stora förmånen att få vara inbjuden föreläsare till Sapa AB i Vetlanda. På plats i församlingen fanns ledare i det lokala näringslivet och rektorer från skolan i kommunen. Dagens ämne var Det ömsesidiga mentorskapet – erfarenhetsutbyte mellan ledare i näringsliv och skola. Under några heta eftermiddagstimmar utspelades, utifrån min egen reflektion och betraktelse, ett mycket givande samtal där förhoppningar om ett framtida samarbete ledare emellan utstakades. För att avslutningvis lämna det lokala exempelt, kan jag bara önska dessa modiga och framåtblickande ledare lycka till inför de mentorssamtal som skall inledas. De stora vinnarna är barn och ungdomar i kommunen som förhoppningsvis får uppleva att världar kan mötas. Det är väl ändock det som är en av läroplanens främsta intentioner?
Med hänsyn tagen till de stora förändringar som skolan genomgått och kommer att genomgå fram till dess att ny skollag och den nya gymnasieskolan anno 2009 ‘antas’, ställs av naturliga skäl stora förväntingar på ett fungerande och utåtblickande skolledarskap. Inom arbetslivet är behovet av kompetetent arbetskraft en överlevnadsfråga på och därför är naturligtvis intresset för en väl fungerande skola närmast av sjävbevarelsedrift. I sammanhanget är regeringens förslag om lärlingsutbildning tänkvärt. Branscherna kommer att få ett helt annat inflytande än tidigare i utbildningen. Här finns inga enkla eller givna lösningar och diskussionen om skolans avkall på kärnämnesundervisning mot ökad arbetslivsförlagd karaktärsämnesundervisning måste föras över gränserna.
Har behovet att bygga mötesplatser mellan skola och arbetsliv någon gång stått högre upp på agendan? Lärande, vägledning och medarbetarskap inom skolans värld kommer att behöva en väsentlig uppgradering för att möta de nya utmaningarna. Arbetslivets utsedda handledare måste på samma sätt skaffa sig en ökad insyn i skolans värld. Om dessa nya möjligheter delas finns det bara vinnare, och den främsta av dessa är naturligtvis eleven. Målet måste väl vara att förbereda eleven för högskolestudier, arbetslivet och livet i stort. Om vi vill och förmår att samverka är jag övertygad om att måluppfyllelsen kommer att bli fullgod.
Med bästa hälsningar
Per-Ola
