Betyg som handelsvara – ett rättsosäkert läge

Bästa läsare!

Rättigheten att sätta betyg på elever ingår i den myndighetsutövning som åvilar lärare. De sista dagarna i maj innebär i skolans värld en sanslös stress med fokus på att lämna in korrekta betygslistor till expeditionen. Lärare och skolassistenter sliter för glatta livet med syfte att skapa ordning och reda för våra elever. Många elever vandrar mellan hopp och förtvivlan och gör en sista ansträngning för att putsa på betygsgränser samt lämna in s.k. restuppgifter.

Det sägs i skolans styrdokument att bedömning och betygssättning skall utgå från kriterier som skall vara möjliga att använda likvärdigt på nationell nivå. Att det råder många oklarheter när det gäller bedömning och betygsättning bland Sveriges lärare framstår med all tydlighet. Inom lärarutbildningen är det inte alltid som denna viktiga kunskap får särskilt stort utrymme. Självklart skapas en osäkerhet, vilket i värsta fall kan försätta elever i ett rättsosäkert läge när det är dags för bedömning av gjorda insatser.

 Det är utmärkt att landets skolminister nu även lyfter en annan inflammerad dimension av bedömnings- och betygsfrågan, nämligen de fristående skolor som per definition använder sig av höga betyg som försäljningsargument i jakten på nya elever. Det får inte finnas utrymme för skolor som använder sig av höga  betyg för att putsa till statistik eller vinna elever som väljer skolan A, eftersom det är lätt att få höga betyg just där. Det finns en given förlorare på denna ohälsosamma utveckling, eleven själv. I nästa steg när studier vid högskola skall inledas uppenbarar sig ofta kunskapsluckor och då framkommer det med tydlighet vad lättfångade betyg betyder i verkliga livet.  

Tydlighet a lá Björklund om verksamhetens inriktning och konsekvensbeskrivning känner vi vid det här laget till. Faktum kvarstår, tydlighet är ett vägvinnande koncept och skapar i bästa fall strategier för framtida bruk. Det är viktigt att vi värnar om en skola som arbetar på nationell nivå men som de facto har sitt lokala existensberättigande. Ledare och lärare skall arbeta med uppdraget i centrum och inget annat. Syftet är att nå målet om en nationellt likvärdig skola öppen för alla elever.

Med bästa hälsningar

Per-Ola

Skriv ett svar