Från SFi till SFF

Bästa läsare!

Jag läste i veckan om ett projekt i en av huvudstadens förorter som hade till uppgift att lära nyanlända svenskar svenska utifrån ett företagsamt perspektiv. Spännande, utmanande och framåtblickande tycker jag. Steget från Svenska För Invandrare till Svenska För Företagare är därmed taget. Känn på den nyansskillnaden. Sågningen av den mastodonta och strömlinjeformade SFI-undervisningen har varit total. Skolverkets granskning är talande i sig. Att välutbildad arbetskraft med en enda vilja att få komma till Sverige och bidra till vår gemensamma välfärd placeras på skolbänk och fråntas det mesta av värdighet är inget anat en total skandal. Skolbänken kan vara nyttig, men då måste ett erfarenhetsbaserat lärande / förhållningssätt nyttjas.

Lyft i stället de framgångsrika integrativa försök som har gjorts där mötet med en ny kultur direkt inbegriper arbetslivet, vilket för den enskilde skapar en betydligt bättre och mer human inskolning i det nya. Ett mångkulturellt samhälle som skriker efter kompetens och entreprenörer som vill vara med och arbeta för ett företagsammare Sverige har inte råd med obsoleta undervisningsmiljöer isolerade från samhället och livet i stort. Låt de företag som vill vara med och skapa en stabilare grund för dagens och morgondagens globala Sverige få synas i välförtjänt strålkastarljus.

Steget från SFI till SFF, Svenska För Invandrare till Svenska För Företagare, är definitivt ett steg i rätt riktning tycker jag.

Med bästa hälsningar

Per-Ola   

Förnyad kunskapssyn behövs i skolan

Bästa läsare!

Svenska Dagbladets politiske chefredaktör, PJ Anders Linder, tar i veckan berömvärt upp de nya nedslående siffror som Skolverket publicerar om antalet elever i grundskolans år 9 som saknar allmän gymnasiebehörighet. Trots all fokusering på att stoppa denna färd mot utanförskap, kan inte utvecklingen bromsas.

Frågan är om det är fel på eleverna eller på de verktyg som systemet tillhandahåller? Personligen är jag inte sen att vända mig mot bristerna i tolkningen och det praktiska användande av betygs och värderingsinstrument som möjliggörs i läroplanen. Att ta steget och verka i läroplanens riktning när det gäller att bedöma elevers kunskapsutveckling kräver insikt och god kompetens. Hur står det till med kompetensutveckling för lärare inom området betyg och värdering av kunskap?

Inom lärarutbildningen upptar inte några av de mest grundläggande momenten i en lärares arbete, att värdera och betygssätta elevers arbetsinsats i skolan, särskilt mycket utrymme. Är det försvarbart att låta nyutbildade och per defintion mer erfarna lärare som saknar insikt i bedömning och betygssättning sätta sig till doms över barn och ungdomars kunskapssutveckling? Hur många färdigheter och begåvningar passerar inte genom det traditionella och av alltför många använda kunskapsfiltret i svensk skola varje dag?

Naturligtvis finns det oerhört många duktiga lärare som arbetar med att tolka och omsätta läroplanens intentioner och maximalt vrider och vänder för att hitta nya metoder att värdera våra elevers kunskapsutveckling. Men det pedagogiska samtalet måste åter införas i stressade lärares arbetsvecka. Att få tid att utbyta erfarenheter och tankar, samt när det behövs få nödvändig kompetenspåfyllning, borde höra till en pedagogs givna vardag. Utan utveckling ingen insikt, och ett förödande stillestånd kommer att inträffa. Vem som är förloraren av denna tragiska utveckling är tydlig, eller hur?

Med bästa hälsningar

Per-Ola

  

Back to business

Bästa läsare!

Efter en sommar i nederbördens tecken nalkas så äntligen arbete och fasta rutiner. Visst känns det underbart! För egen del, på väg in i nya spännande arbetsuppgifter,ser jag särskilt mycket fram emot hösten 2007. Ty att vara en Lärande människa innebär att fånga det unika tillfället och låta sig vägledas av livets ofantligt många lärotillfällen. Vilken förmån det kan vara att få leva och lära så läge man lever.

Jag kommer särskilt denna höst att blogga om nödvändigheten av att bygga mötesplatser och odla nätverk människor emellan, över gränser och tvärsöver gamla inpinkade revir. Samverkan mellan skola och arbetsliv är bara ett exempel på hur ofantligt mycket som återstår att göra för att skapa riktigt bra förutsättningar för de många som kommer efter oss. Nu måste vi gå till konkret handling och bygga plattformar som pekar framåt för våra barn- och ungdomars bästa och skrota de halvfärdiga och ickeutvärderingsbara projekt som till den grad skrämt iväg människor från att samverka. Om vi spanar ut i det spännande samhälle som väntar bortom nästa hörn uppenbarar sig många fantastiska möjligheter. På gott och ont har världen verkligen blivit mindre. Som alltid är det upp till oss att vara gränssättare och koppla på det analytiska sinnelaget.

Nåväl, jag vågar utlova många spännande reportage från den verkliga världen framledes, den värld där dröm och verklighet förenas och nya möjligheter uppstår. Låter det galet? Javisst, en smula galenskap hör livet till. Efter aftonens arbetstimmar ställer jag mentalt in mig på helt andra saker som också hör det goda livet till. Ty det sägs ju att de rullande stenarna nalkas Ullevi

Lev väl!

Per-Ola

rektor/verksamhetschef, styrelseordförande och stolt make/ tvåbarnspappa