Hur närmar sig rektorer den företagsamma zonen?

Bästa läsare!

Att mötas och nätverka är tveklöst tidens melodi. En definitiv framgångsfaktor i den personliga utvecklingen och karriärvandringen torde kräva välsmorda nätverk förankrade i breda samhällslager lokalt, nationellt och internationellt. Det gäller att rusta sig för de många tillfällen som ytterst bygger på att byta visitkort en masse. Vi vinner att via ett ömsesidigt förhållningssätt träffas, lyssna och lära av varandra. Det gäller i yrkelivet men även i privatlivet. No man is an island!

Att arbeta som chef och ledare är, oavsett bransch, ett mycket utsatt arbete. Kraven, alla måsten och den ständiga bristen på tid gör att stenhård prioritering de allra flesta arbetsdagar är en fråga om överlevnad. Det gäller att utveckla den inre livräddaren och fokusera blicken långt fram i horisonten utan att för den skull förlora den strategiska färdriktningen. Annars är risken för överhettning påtaglig.

Jag tror att det är mödan värt att investera såväl mänskliga som finansiella resurser i att stärka plattformsbyggandet och utveckla företagsamma zoner där ledare kan möta ledare. En sådan för samhällelig utveckling nödvändig mötesplats är mellan ledare i skola och näringsliv. Decennier av introvert skolutveckling har medfört att åtskilliga skolledare tvingats backa in på rektorsexpeditionen med påtaglig risk för att sotdöden dö under alla pappershögar som skymmer sikten. Vem skall nu lämna över den pedagogiska stafettpinnen? Alltsedan kommunaliseringen av den svenska skolan har skolledarrollen devalverats betydligt och framstår främst idag som rastplats för vänner av administration och sifferglädje. De rektorer vi minns, som likt den snubblande lyktbäraren i Petrarcas ode, rakryggade bär uppdraget ut i organisationen oavsett vindriktning är ett utrotningshotat släkte.

En chans att komma ut och andas frisk luft är att skapa företagsamma zoner för ledarutbyte och möta ledare från olika delar av arbetsliv och samhälle. Ledare som får chans att lyssna till andras resor genom organisationsförändringar, neddragningar men även ta del av utvecklingsprojekt som skapat bättre måluppfyllelse och god arbetsmiljö, kan äntra vägen till upplysning. Skolan skall enligt min definiton vara tummelplats för kreativa och företagsamma förhållningssätt där lärare och elever lär för livet och tillsammans vandrar kunskapens stig. Men, vi får inte glömma våra många rektorer som har den viktiga uppgiften att skapa förutsättningar för det goda och framåtblickande lärandet. Skolledarskapet idag kräver känselspröt som sträcker sig långt utanför de trygga inre skolmiljöerna. Skolan har alltid varit en del av samhället och arbetslivet, men ack så svårt det varit att skapa väl fungerande mötesplatser där elever, lärare och ledare tillsammans lär i mötet med medarbetare och ledare i arbetslivet. Det är hög tid att ändra den förhärskade nattsvarta bilden. Vem blir först? Vilken kommun kommer att vara först över målliljen i det lopp som tenderar att locka fler och fler deltagare. En nyckelroll kommer skolans rektorer att spela tillsammans med ledare i näringslivet som insett att det enda rätta är att göra gemensam sak.

Med bästa hälsningar

Per-Ola

Ett sydskånskt trauma

Bästa läsare!

I det idylliska Åhus satt jag härom morgonen och njöt av dagens första kaffe latte. Frukostmatsalen låg öde och mitt enda sällskap var Sydsvenskan. På ledarplats i Snällposten en bild av svenska fotbollslandslagets matchtröja och en text som bokstavligt talat fick mig att sätta denna ädla dryck i halsen. Nej, tänkte jag efter en första genomläsning, inte nu igen. Jag kan villigt erkänna att i vissa lägen nyttjar jag en vid det här laget väl beprövad ritual: andas djupt, slut ögonen och läs om det nyss lästa för att inte för ett ögonblick leva i villfarelse. Det här var ett sådant tillfälle

Det förhöll sig som så att det var dags för fototillfälle på en sydskånsk skola och några grabbar hade klätt upp sig och var iförda svenska fotbollslandslagets matchtröja. Men då slog det svårtolkade svenska ner som en blixt från klar himmel. Rektor lät hälsa att med avstamp i skolans mångkulturella uppdrag och i respekt för våra många elever av utländsk härkomst var det olämpligt att vid klassens fototillfälle låta släpa in sådana symboler som eventuellt skulle kunna tolkas som nationalistiska. Det här var ungefär här i texten som jag tog det andra djupa andetaget.

Om vi är så osäkra på vår egen s.k. svenskhet, och var det innebär att vara stolt för något så viktigt som symbolkraften i en landslagströja, funderar jag på hur vi överhuvudtaget ska kunna inlemma oss i ett mångkulturella samhälla anno 2007. Vill vi framstå som ännu mer löjliga i våra nyanlända medmänniskors bild av den svårfångade s.k. svenskheten kanske vi rentav ska förbjuda bruket av färgkombinationen blått och gult. Dylika utspel av den här karaktären gjorda av osäkra eller alltför politiskt korrekta personer, tror jag personligen endast gynnar mörkerkrafter som har som mål att bekämpa det mångkulturella Sverige som de flesta av oss naturligtvis vill leva i. Ta till exempel den enorma segerglädje som utbröt när tusentals människor samlades på Sergels Torg för att fira irakiska fotbollsframgångar för ett tag sedan. Ett naturligt och härligt inslag i det samhälle som jag vill leva i. 

För egen del hoppas jag att aftonen bjuder på en färgexplosion av blågul segerglädje när våra svenska hjältar kämpar ner sina rödvita motståndare på nationalarenan; en blågul färgexplosion som är till för alla att ta del av.

När jag vandrar längs Åhus kanal och inväntar arbetsdagens början är mina tankar ändock fortfarande fast i det svårtolkade av att vara svensk, utslängd mitt i ett moderna virrvarr utan gediget rotsystem. Ingen bra kombination med tanke på framtiden.

Med bästa hälsningar

Per-Ola

Skola och näringsliv=sant

Bästa läsare!

Så vänder åter hundratusentals elever och lärare till skolan. Sveriges största arbetsplats slår även denna höst upp sina portar. Rektorer samlar sina medarbetare för att ladda gamla beprövade vägval med nya metoder syftande till att nå de högt ställda verksamhetsmål samt kvalitetsindikatorer som skolans styrelsemän beslutat.  Skolans uppdrag är mäktigt, spretigt men utslagsgivande för en fortsatt gynnsam samhällsutveckling, lokalt, nationellt som globalt. Läraryrket måste uppvärderas och betraktas utifrån vad det faktiskt handlar om: ett av vårt demokratiska samhälles absoluta basfundament.

Skolan behöver en vidgad omvärldskunskap och gedigna kontaktytor med omgivande samhälle, föreningsliv och inte minst näringslivet. Skolledare och lärare som inte blickar utåt utan fortsätter att med envishet borra ner sig i enskilda ämneskunskaper och isolerar våra ungdomar från den verkliga världen, samt reproducerar en antik kunskapssyn tenderar att ytterligare stärka förlusten av skolans kunskapsmonopol. Helt befogat naturligtvis. Vi som har förmånen att arbeta i skolan som ledare och lärare har ytterst uppgiften att förbereda våra ungdomar för livet, arbetslivet och vidare studier. Inga av dessa ingående delar i helhetsuppdraget får offras. Inte ett endaste av alla per defintion nya och obeprövade jaktmarker får överges bara på grund av att  den s.k. traditionen säger något annat. Att släcka ny kreativitet och nya infallsvinklar som förs in i skolans värld borde vara absolut förbjudet. Nya kontakter och infallsvinklar laddar tillsammans med de av traditonen beprövade kunskapsvägarna skolan med ett nytt innehåll.

SvD:s politiske chefredaktör, PJ Anders Linder   tar i dagens första ledare upp vikten av att en mycket angelägen kontaktyta fortsätter att utvecklas positivt, nämligen samverkan mellan skola och näringsliv. Jag tycker att det handlar om att sätta in samverkan mellan skola och näringsliv utifrån ett perspektiv där förskola till slutet av gymnasiet inberäknas. Att plötsligt börja prata om företagsamhet på gymnasiet när våra ungdomar i stort sett nått myndig ålder är fortfrande en gåta för mig. Om vi skall ta steget att utbilda unga människor från målet att bli anställd till att satsa på egen företagsamhet och låta kreativiteten genomsyra de livsval som skall göras, måste vi radikalt tänka om. Här har skolan en fundamental funktion att fylla.

Lika aktuellt som det är för skolans ledare och lärare att ha en uppdaterad omvärldskunskap där god insikt i det lokala näringslivet är ett måste, är det en självklarhet att även näringslivets ledare har god insikt i den utbildning som bedrivs i skolan. Dagens elever är morgondagens medarbetare. På många håll i vårt avlånga land hörs det allt mer desperata röster om hur enskilda branscher skall hitta sina nya medarbetare. Därför måste vi samverka och hjälpa varandra framåt. Skola och näringsliv tillsammans, svårare än så är det faktiskt inte.

Med bästa hälsningar

Per-Ola Jacobson

rektor och egen företagare i Kalmar