Bästa läsare!
I det idylliska Åhus satt jag härom morgonen och njöt av dagens första kaffe latte. Frukostmatsalen låg öde och mitt enda sällskap var Sydsvenskan. På ledarplats i Snällposten en bild av svenska fotbollslandslagets matchtröja och en text som bokstavligt talat fick mig att sätta denna ädla dryck i halsen. Nej, tänkte jag efter en första genomläsning, inte nu igen. Jag kan villigt erkänna att i vissa lägen nyttjar jag en vid det här laget väl beprövad ritual: andas djupt, slut ögonen och läs om det nyss lästa för att inte för ett ögonblick leva i villfarelse. Det här var ett sådant tillfälle
Det förhöll sig som så att det var dags för fototillfälle på en sydskånsk skola och några grabbar hade klätt upp sig och var iförda svenska fotbollslandslagets matchtröja. Men då slog det svårtolkade svenska ner som en blixt från klar himmel. Rektor lät hälsa att med avstamp i skolans mångkulturella uppdrag och i respekt för våra många elever av utländsk härkomst var det olämpligt att vid klassens fototillfälle låta släpa in sådana symboler som eventuellt skulle kunna tolkas som nationalistiska. Det här var ungefär här i texten som jag tog det andra djupa andetaget.
Om vi är så osäkra på vår egen s.k. svenskhet, och var det innebär att vara stolt för något så viktigt som symbolkraften i en landslagströja, funderar jag på hur vi överhuvudtaget ska kunna inlemma oss i ett mångkulturella samhälla anno 2007. Vill vi framstå som ännu mer löjliga i våra nyanlända medmänniskors bild av den svårfångade s.k. svenskheten kanske vi rentav ska förbjuda bruket av färgkombinationen blått och gult. Dylika utspel av den här karaktären gjorda av osäkra eller alltför politiskt korrekta personer, tror jag personligen endast gynnar mörkerkrafter som har som mål att bekämpa det mångkulturella Sverige som de flesta av oss naturligtvis vill leva i. Ta till exempel den enorma segerglädje som utbröt när tusentals människor samlades på Sergels Torg för att fira irakiska fotbollsframgångar för ett tag sedan. Ett naturligt och härligt inslag i det samhälle som jag vill leva i.
För egen del hoppas jag att aftonen bjuder på en färgexplosion av blågul segerglädje när våra svenska hjältar kämpar ner sina rödvita motståndare på nationalarenan; en blågul färgexplosion som är till för alla att ta del av.
När jag vandrar längs Åhus kanal och inväntar arbetsdagens början är mina tankar ändock fortfarande fast i det svårtolkade av att vara svensk, utslängd mitt i ett moderna virrvarr utan gediget rotsystem. Ingen bra kombination med tanke på framtiden.
Med bästa hälsningar
Per-Ola
