Bästa läsare!
I morse när jag ånyo äntrade arbetsresan till Glasrikets givna centrum, Kosta denna företagsamhetens och entreprenörskapets nya fästning, fångade en notis i morgonekot mitt intresse. Från Göteborg rapporterades om några skoltrötta ungdomar som via praktik på ett bygge fått förnyat självförtroende och en chans att göra något annat än att misslyckas i skolan. Ungdomarna berättade med stolthet att målet var att sköta sig och vara närvarande, eftersom en lärlingsplats hägrade för de flitiga. Ansvarig arbetsledare rapporterade om glädjen att jobba tillsammans med ungdomarna.
Skoltrötta ungdomar måste få chansen att visa på andra kvaliteteter än de fåtaliga som mäts inom skolans fyrkantiga väggar. Nog är det frågan om ett gigantiskt resursslöseri som äger rum varje dag i våra svenska skolor, när tillskyndare av systemet med envishet vägrar att öppna ögonen och släppa in luft i inmutat territorium. Samverkan med arbetslivet och lyckan att finna besjälade mentorer kan få skoltrötta ungdomar att på mycket kort tid svänga om. Det handlar om allas våran inneboende vilja att få vara duktiga och bevisa för omvärlden att vi duger till. Om inte skolan kan hjälpa till på vägen, torde det vara dags att erkänna misslyckandet. Skolan är ju faktiskt duktig med väldigt många elever, som ivrigt famlar mot uppstakade mål, men det finns alltid dom som är i behov av annat stöd. Komma ut och jobba för att om några år kanske komma tillbaka och upptäcka lusten av att läsa upp sina betyg.
Herrens vägar äro outgrundliga.
Med bästa hälsningar
Per-Ola
