För ett skoljämlikare Sverige

 Bästa läsare!

Efter några sköna dagar tillsammans med min kära familj nalkas åter fosterjorden. Jag läser ur föregående veckas nyhetsström att skolminister Jan Björklund nu tänker sätta ner foten i den politiskt mycket heta frågan om friskolornas framtida roll i komparation med de kommunala skolorna. Det här inlägget ska inte handla om den under hösten intensivt omdebatterade frågan om friskolor som inhämtar rekordvinster eller huruvida det utifrån ett samhälleligt perspektiv kan betraktas som acceptabelt att så skall få fortgå. Jag har personligen blickat in i katastrofalt misskötta och för både elever och medarbetare rättsosäkra friskolemiljöer, men jag vill med tydlighet även säga att åtskilliga duktiga pedagoger och ledare driver sin friskoledröm med hårt arbete och goda resultat för både elever, föräldrar och medarbetare.

Däremot har jag ingen förståelse för varför vissa grundläggande rättsliga och lagmässiga skillnader skall finnas om huvudmannen råkar vara en kommun alternativt en stiftelse eller ett bolag. Självklart skall det vara lika förutsättningar för alla de aktörer som arbetar med det absolut viktigaste uppdrag som finns i vårt samhälle; att entusiamera, utbilda och förbereda våra barn och ungdomar för den verklighet som väntar i skola, arbetsliv och omvärld. Här får inte olika förutsättningar vara avgörande och inte heller skyddszoner som gör att centrala dimensioner av uppdraget kan sättas på undantag.

Så, kämpa på skolminister Jan Björklund och leverera fortast möjligt till alla elever, föräldrar, medarbetare och ledare i Sveriges många skolor. Ty vi är många som länge efterfrågat ett klargörande.

Med bästa hälsningar

Per-Ola