Den ofullkomliga grundskolan och alla långtidsskolkare

Bästa läsare!

Känns det som om rapporterna om kristillståndet i den svenska skolan duggar tätt i dessa dagar? Under gårdagen kom mediala kommenterar till den rapport som Skolverket låtit publicera om Allas rätt till utbildning. Jag kan inte annat än instämma i den kritik mot den svenska grundskolan som undervisningsrådet gav uttryck för  i tv:s nyhetssändningar. Helt oförklarligt blir det när torr statistik publiceras över upprepade misslyckanden att få svenska ungdomar till skolan. Detta trots att det råder skolplikt för barn upp till 15 år i Sverige. Om inte förälder/föräldrar förmår att få sina barn till skolan skall tillbörlig hjälp påkallas från den enskilda skolans rektor.

Förutom skollag finns det tydligt formulerat hur skolan skall arbeta med aktiv elevvård och stöd till elever som befinner sig i svårigheter. Hur i hela friden kan då flera tusen barn som ej är fyllda 15 mer eller  mindra befinna sig på distans från skolan under ett år? När blev det ok att skolans viktiga organ för att hantera elever som av någon anledning är i behov av särskild tillsyn eller stöd , elevvårdskonferensen, börjar backa och släpper taget om våra grundskoleelever? När slutade den under högstadiet livsnödvändiga kommunikationen mellan hem och skola att vara intensiv, levande och fruktbar? Frågorna är många. Men, egentligen är det mycket enkelt. Genom att arbeta med tydliga rutiner och kommunicera ledare,lärare, föräldrar och elever förebyggar man en mycket stor del av skolk och annat utanförskap i skolan. Tillsammans med sociala myndigheter, polis och föreningslivet kan många flyktförsök från den svenska grundskolan stoppas i tid.

Det gäller att våga kliva fram och visa vuxenansvar på fullaste allvar. Ansvaret delar vi och om framtiden kan vi bara sia.

/Per-Ola

Gymnasieskolan som handelsplats – de största förlorarna är eleverna

Bästa läsare!

Jag vet inte vem som släpade in katten… men troligtvis var det bristen på engagemang, debatt och agerande hos svenska skolpolitiker och skolledare. Personligen ser jag inte friskolorna som ett hot, men friskolereformen har gått för långt och numera präglas svensk skola av en hyperliberal inställning, där det verkar som om det slutgiltiga ansvaret för vad som komma skall i en nära framtid där månglarna i templet erbjuder i stort sett vad som helst för att få ytterligare en elev, tenderar att skjuta den högtidliga proklamationen om en skola för alla ordentligt i sank. Jag vill gå så långt i min argumentation att om inget görs för att hejda den gigantiska utförsäljning av svensk skola som vi i stunden är vittnen till, kommer våra elever att utsättas för en mycket stor osäkerhet och i många fall tvingas välja om gymnasieprogram och/eller byta skola några gånger under sin treåriga utbildning.

Jag har erfarenhet av både kommunal och fristående skola och kan i egenskap av lärare och ledare uttala mig i saken. Det är inte vem som är huvudman som fäller det slutgiltiga avgörandet om vem som är lämplig att arrangera utbildning för barn eller ungdomar. Men friskole-företrädares lockrop om fria datorer, studieresor och andra varor känns för mig i högsta grad motbjudande. En annan mer hotande förekomst mot vår rättsordning är den handel med betyg som pågår inom flera friskolor. Höga betyg ser ju bra ut i den s.k. rankingen. när föräldrar ska till att gruppera lämpliga eller mindre lämliga skolor för sina barn. Det stora slaget kommer några år senare när eleverna i färd med att ta sig an en högskoleutbildning konfronteras med stora kunskapshål. De stora förlorarna när den svenska gymnasieskolan förvandlas till handelsplats är våra ungdomar – Sveriges framtid. Den gångna hösten har ju med tydlighet visat hur det går till i några av de bolag som bedriver friskola i vårt land och inte drar sig för att sätta högsta betyg på elever som aldrig varit i skolan. Är det så vi vill ha det och fostra ungdomar för det verkliga livet? Fy fan.

Jag hoppas istället att vinnaren i slaget av lämpliga utbildningsmiljöer / skolor för våra gymnasister handlar mer om lärande och förmånen att få vara en del av en spännande, lärande och livslång lärandeprocess som har nära kopplingar till arbetsliv och högskola. Det kan knappast vara regeringens vilja att det även fortsättningsvis skall vara olika världar för de huvudmän som avser att arrangera gymnasial utbildning i Sverige.

Det är min yttersta förhoppning att ett snart uppvaknande är att vänta, innan det hela går över styr.

/Per-Ola 

Samarbetets svåra konst

Bästa läsare!

Jag hoppas innerligt att vi nu så sakteliga går en tidig vår till mötes. Även om jag tar risken att betraktas som inbillningssjuk, tyckte jag att de första vårkänslorna svepte in över sydöstra Sverige under den helg som nyss passerat. Men, visst är det nyckfullt, i morgon dag kan det vara vintervägar och dystrare prognos för en ivrig längtare efter ljusare tider. Är det där som personen som uttrycker förtjusning för växlande årstider finner tröst?

I den sena aftontimmen, nyligen hemkommen efter ett seminarium som behandlat turism-och besöksnäring, finner jag ingen lugn över huruvida populärt det är i dessa dagar att prata om samverkan, nätverkande och gemensamma strategier i alla möjliga sammanhang. Men, skrapas det lite lätt på ytan blir det påtagligt hur många aktörer fortfarande desperat springer fram i väl intrampande solospår. Jag finner en mycket stor saknad över skickliga strategiska och humanistiskt lagda jonglörer som finurligt behärskar konsten att röra sig över vida arenor och föra människor samman. Visserligen fraktas det utifrån ett mentalitetshistoriskt perspektiv mången unken tankegods där bakåtsträvande och negativism präglar människor som framlever sina liv i sydostregionen. Men, för sjutton, det måste vara ett slut på detta elände någon gång. Om alla springer omkring och sparkar varandra på smalbenen och ivrigt gräver gravar för kollegor och/eller konkurrenter, kommer vi snart falla djupt i samma miserabla kollektiva gravsättning. Det är i alla fall min fulla övertygelse.

Samarbetets svåra konst kommer nog likt maran rida mig denna januarinatt.

/Per-Ola 

Kosta-Jesus lämnar av sitt halvtidsbokslut

Bästa läsare!

För tillfället finns det få svenska företagsledare som kringgärdas av samma mytiska aura som Torsten Jansson. Ynglingen som började med att trycka upp t-shirts hemma i familjens källare i bohusländska Dingle har tagit många med storm. När jag begav mig på julsemester hade någon vänlig själ smygit ner Janssons bok, I halvtid, Kosta Förlag 2007 i min packning. Efter att behagligt sjunkit ner i flygplansfåtöljen var färdens läsning given. Inte blev upplevelsen sämre i sällskap med en sval och svalkande Bloody Mary.

Det är intressant läsning och ett möte med en sann entreprenör som väntar läsaren. Att inte ge upp och arbeta med tydliga mål är viktiga egenskaper för att nå framgång. Så även i den unge Janssons liv. Tänk så många som lagt sina kloka idéer på hyllan och inte vågat möte genomförandefasen i respekt för den negativa massa som envist hävdat att det inte går. Janssons bok är en skön läsning som mer än något visar att det finns sanning i att våga tro på sig själv och aldrig ge upp.

För många i det småländska Glasriket är Torsten Jansson helgonförklarad, ty han var den som ingjöt nytt livsmod och framtidstro i en av många dödsdömd bransch. Men, nu tydliggör Jansson i bokens inledning att resan in i det småländska glasriket kommer att skildaras i del II av memoarerna – logiskt för en försäljare av rang att tydliggöra denna utfästelse inför framtiden – den som väntar på något gott…

Storheten ligger sällan i det komplicerade, snarare vill jag påstå att Jansson visar på betydelsen av att hålla fast vid det enkla och arbeta hårt, många timmar och med målet framför ögonen. Det här är en bok som många borde läsa. Det är en resa som visar på entreprenörskapets och företagandets specialla sätt att forma en människas liv. 

Missa inte denna chans!

/Per-Ola

2008 blir ett mycket spännande skolår

Bästa läsare!

Jag tillönskar er alla en riktigt god fortsättning på vårt nybakade 2008.

För egen del har helgerna tillbringats på sydligare breddgrader i ackompanjemang av sol och salta bad. Familjen har mått prima och nu känns det riktigt bra att sätta igång och ge 110% ånyo. Jag tror att nådens år 2008 kommer att bli ett riktigt intressant skolår. Nu planeras som bäst för återinförandet av en ny lärlingsutbildning inom gymnasieskolan. Det är onekligen dags att vakna upp ur drömmen om att alla skall inhämta allmän högskolekompetens. Världen har alltid främst snurrat tack vare tillgången på praktiker, förglöm icke detta. Ny gymnasieförordning anno 2009 är under utarbetande och hemlighetsmakeriet är närmast intakt. Vad smider dom för planer tro? Därtill kommer en ny skollag att presenteras vad det lider. Låt oss be en stilla bön att perspektiven är högre än att endast fastna i lättvunna populistiska punktmarkeringar om ordning och reda, samt nya förbud.

Regeringen annonserar även ökad satsning för att nå målen om en nationell och jämlik skola. Det ensidiga gynnandet av friskolor på bekostnad av världens största strykgosse i klassen, den kommunala skolan, tillhör förhoppningsvis historien. Nu skall det vara lika regler och samma jordmån för existensberättigande. Äntligen!

Kommer vi att se några nya djärva satsningar på att lyfta lärandet och stimulera satsningen på ny teknologi i skolan detta år? Låt oss hoppas och vara förväntansfulla. Den svenska skolan är inte alltigenom värdelös, men brottas med besvärliga strukturproblem. För egen del ser jag fram emot att arbeta för den förändring och högre måluppfyllelse som alltid är möjlig. Jag kommer aldrig kapitulera inför det möjliga att skapa världens bästa skola.

Lev väl!

Per-Ola