Den ofullkomliga grundskolan och alla långtidsskolkare

Bästa läsare!

Känns det som om rapporterna om kristillståndet i den svenska skolan duggar tätt i dessa dagar? Under gårdagen kom mediala kommenterar till den rapport som Skolverket låtit publicera om Allas rätt till utbildning. Jag kan inte annat än instämma i den kritik mot den svenska grundskolan som undervisningsrådet gav uttryck för  i tv:s nyhetssändningar. Helt oförklarligt blir det när torr statistik publiceras över upprepade misslyckanden att få svenska ungdomar till skolan. Detta trots att det råder skolplikt för barn upp till 15 år i Sverige. Om inte förälder/föräldrar förmår att få sina barn till skolan skall tillbörlig hjälp påkallas från den enskilda skolans rektor.

Förutom skollag finns det tydligt formulerat hur skolan skall arbeta med aktiv elevvård och stöd till elever som befinner sig i svårigheter. Hur i hela friden kan då flera tusen barn som ej är fyllda 15 mer eller  mindra befinna sig på distans från skolan under ett år? När blev det ok att skolans viktiga organ för att hantera elever som av någon anledning är i behov av särskild tillsyn eller stöd , elevvårdskonferensen, börjar backa och släpper taget om våra grundskoleelever? När slutade den under högstadiet livsnödvändiga kommunikationen mellan hem och skola att vara intensiv, levande och fruktbar? Frågorna är många. Men, egentligen är det mycket enkelt. Genom att arbeta med tydliga rutiner och kommunicera ledare,lärare, föräldrar och elever förebyggar man en mycket stor del av skolk och annat utanförskap i skolan. Tillsammans med sociala myndigheter, polis och föreningslivet kan många flyktförsök från den svenska grundskolan stoppas i tid.

Det gäller att våga kliva fram och visa vuxenansvar på fullaste allvar. Ansvaret delar vi och om framtiden kan vi bara sia.

/Per-Ola