Klass 9a - sveket mot våra elever
Bästa läsare!
Så har även den svenska grundskolan fått sin egen realitysåpa. Klass 9a tar med oss tv-tittare på en vandring i svensk grundskola anno 2008. Det vi ser är dessvärre inget unikt porträtt av en enstaka skola som befinner sig i kraftigt utsatt läge. Många är de s.k. lärande miljöer i vårt avlånga land som mycket väl skulle kunna jämföras med den malmöskola som i nämnda tv-serie utgör platsen för fältstudierna. Är det här en nyhet månne för våra medborgare att eländestillståndet är ett så definitivt faktum för tusentals av våra ungdomar som varje dag ska släpa sig till en miljö som borde vara stängd och klassificeras som direkt olämplig att vistas i. I korridorena sveper vuxna zoombies, lärare och rektorer, som har gett upp och lämnat kontrollen av sina gamla domäner till andra aktörer. När inte längre kunskapsmonopolet kan hävdas och den lilla dos av ordningsregler som tidigare funnits givits upp, blir den svenska skolan en totalt meningslös miljö för både medarbetare och elever. Är vi inte här för att lära och utvecklas tillsammans? Borde det inte vara en glädje att varje morgon få gå till skolan och lära sig saker för livet? Borde inte skolan vara en viktig länk i människoblivandet och en av de viktigare socialisationskrafterna för en ung människa förutom familjen och alla kompisarna?
Vad är det för lärare och rektorer som inte förmår att hålla täta kontakter med hemmet och arbeta proaktivt för just den enskilda elevens bästa och skolgång? Ska elever behöva sitta i slutet av sin nioåriga skolgång och knappt ha ett endaste betyg i hamn? Hur i hela friden kan lärare i sin bedömning och betygssättning dela ut betyg som inte står i någon form av paritet med elevers kunskapsnivåer? Snacka om systemets kollaps och ett gigantiskt svek mot våra ungdomar, som de facto är allas vår framtid. Därför är jag inte förvånad och inte heller chockad av att följa ‘fantompedagogernas’ möte med ungdomarna i klass 9a. Jag håller fast vid min grundläggande undran och formulerar även min fråga rakt av: var i hela friden har lärarna varit under dessa nästan nio skolår som eleverna har tagit sig igenom? vilka betygs-och bedömningskriterier kan användas för att rättfärdiga det svek som många elever utsätts för varje dag i den svenska skolan när alla förutsättningar för lärande och utveckling spolieras utan att vuxenvärlden reagerar?
Usch, jag blir ledsen och ännu mer taggad att aldrig ge upp min övertygelse som rektor: det är möjligt att skapa inte bara landets bästa klass utan även världens bästa skola. Men, det kräver väl en stor portion galenskap att orka framhärda i denna övertygelse.
Jag bifogar den spännande analysrapport från managementinstitutet McKinsey om vilka faktorer som är viktiga för att skapa en god och lärande skola. Läs den!
Per-Ola
