Bästa läsare!
Vi börjar vid det här laget bli tämligen många som fått vara med och lyssna till enäggstvillingarnas Häréns fantastiskt kreativa och utåtblickande samtal. Nu var turen kommen till Växjö Konserthus och Kronobergs KY-dag. En spännande dag med fokus på tillväxt och framförallt mycket goda föreläsare som talade till verksamma, lärare, ledare och KY-elever med siktet inställt på framtiden. Jag väljer dock att stanna upp ett litet tag vid Teo Härén som talade om kunskap och nya utmaningar i globala perspektiv. Jag har tidigare lyssnat och även läst den mycket uppskattade boken, Handbok för föräldrar, signerat Härén.
Vad kännetecknar egentligen en god talare? Kommunikation, kärnfullt val av ord och metaforer, personligt engagemang, sympatisk och varför inte en dos av karismatisk begåvning, med mera skulle vi nog kunna säga. Jag skulle personligen vilja lägga till ett eget kriterium på en god talare: en dos av galenskap och framförallt modet att våga gå egna vägar och inte väja för att slå in stängda dörrar. Våga provocera, lyfta det lyssnande auditoriet ur törnrosasömn och uppmana till förändring. Eller mer rättvisande sagt – fånga möjligheten och skapa förändring. Chansen är nu och inte i morgon.
Jag finner naturligtvis Häréns budskap om vad och vem som äger kunskap i en global samt snabb föränderlig värld som extra intressant. Det är ju skolans verkliga uppdrag – jag vet att denna sentens brukar förekomma i mitt bloggande – att förbereda våra barn och ungdomar för vidare studier, arbetslivet och livet i stort. Handen på hjärtat, är det vad vi gör? Lyfter vi globaliseringen som en av de enskilda faktorer som redan idag i högsta grad påverkar våra levnadsval i det lilla avlägsna landet Sverige? Uppmanar vi till kreativa och för eleven i sig maximalt utvecklande lärande? I vilken utsträckning har vi världen med oss i upplägg av moment och arbetspass i skolans ‘traditionella’ undervisning?
Nåväl, missa inte chansen att lyssna till en av våra mest begåvade, uppkäftiga och uppdaterade talare i samtiden, Teo Härén. För egen del vänder jag åter till att färdigställa söndagens härliga familjefrukost. Ty det är bäst att lyssna till verklighetens röster om vad som står överst på dagordningen – om en icke lyss till den sträng kan det en vacker dag vara för sent. Prioritera och prestera, i den ordningen mina vänner.
/Per-Ola
