Medialt utspel om gymnasieskolans IV-program

Bästa läsare!

Skrota IV-programmet verkar vara en av de rekommendationer som kommer att presenteras i det nya och av mig personligen hett efterlängtade utredningsförslaget till ny gymnasieskola. Efterlängtad därför att jag redan för två år sedan satte min förhoppning till parantesen GY07 och det akuta behovet att med kraft gå in och skaka om den sovande och otidsenliga koloss som svensk gymnasieskola utvecklats till. Nu blev det inte så, och vad som komma skall ser jag mycket fram emot att få lära mer om. Den 7:e april är vi många som samlas i Växjö Konserthus för att lyssna till presentationen av gymnasieutredningens förslag.

Nåväl, låt oss vända åter till trixandet och bollandet med det främsta exemplet på den svenska grundskolans misslyckande, den stora och ständigt växande andelen ungdomar som inte når godkända betyg i matte, svenska och engelska och därmed inte får allmän gymnasiebehörighet. Dörren till nästa steg i utbildningssystemet är tillfälligt stängd. Jag säger direkt och utan darr på skrivbordstangenten att utvecklingen av Individuella programmet inom gymnasieskolan har gått över styr. Tanken var god och med hänsyn tagen till de många duktiga medarbetare som sliter för att hjälpa våra ungdomar på nya vägar som leder mot målet, skall det sägas att den kollektiva insatsen är värd att både respekteras och beundras. Men, något nytt måste till, och frågan är väl snarast vilken del av utbildningssystemet som skall fokuseras för att skapa bästa möjliga förutsättningar för våra ungdomar att nå de allmäna utbildningsmålen? Jag anser att det faller en oerhörd mörk skugga över vad som gjorts respektive inte gjorts under de 10 år som grundskolan har haft ansvaret att föra eleverna mot målen i enlighet med läroplan och styrdokumentens kriterier för bedömning och betygssättning. Kartlägg, gör en behovsanalys, beskriv de förändringar som måste göras och åtgärda. Ser du handlingsgången i det systematiska arbetet för att skapa en skola för alla?

Det är enkelt att som skolministern gå ut och göra det ena efter det andra mediala utspelet, där ordergivning efter militärt mönster används före pedagogisk insikt i vad som faktiskt krävs för att skapa högre kvalitet syftande till att skapa de bästa tänkbara förutsättningarna för att hjälpa våra ungdomar framåt. Mer patetiskt blir det när enstaka fackliga företrädare talar om att göra både och; skapa gärna ett tionde grundskoleår men låt eleverna som inte har betyg gå någonstans mittemellan grundskola och gymnasium. Det kallar jag segregration och/eller ytterst flyende och svagt pedagogiskt ledarskap. Vem vinner på att skapa fler mellanzoner i vårt svenska skolsystem? Det får mig att tänka på all specialundervsining som under åren har bedrivits i diverse källar-och vindsutrymmen. Goda intentioner från lärare men vilka upplevelser har det givit eleverna?

 Men, medialt fungerat det säkert i ett läge där svensk skol-och utbildningspolitik har förts decennier tillbaka i tiden via grepp som handlar mer om ordning-reda än framsynta kunskapsperspektiv syftande till att förbereda våra barn och ungdomar för vidare studier, arbetslivet och livet i stort. Sorgligt och ytterst allvarligt om Sverige framledes vill fortsätta att vara en kunskapsnation som är byggd av människor utrustade med rätt verktyg för att klara sig i det globala informationssamhället.

Alla elever som tvingas att backa om ett år för att målen inte har nåtts är ett solklart bevis på att grundskolan har misslyckats att bredda perspektiven och möta eleverna utifrån just deras individuella färidigheter och svårigheter. Med fortsatt nedärvd pedagogik som ryms inom fyrkantens trygga väggar kommer problematiken att skapa en skola för alla att fortsätta och å det kraftigaste dra ut på tiden.

Oavsett var politiker tänker om mindre viktiga frågor som rent organisatoriskt handlar om vi skall införa ett tionde skolår eller bibehålla IV, kvarstår den verkliga utmaningen att skapa en skola för alla där pluraliteten av intelligenser kan bedömas av medarbetare som är rustade till tänderna med kompetenser som är både breda och kompletterande. Ni vet visionen om att skapa ett vinnande lag för att möta morgondagens utmaningar gäller även skolan, eller hur?

Summa summarum anser jag att med hänsyn tagen till hur svensk grundskola har utvecklats under de senaste decennierna är gymnasieskolans Individuella program en nationell angelägenhet att försvara. Om försvaret skall ges upp vill jag se ett noga genomtänkt och pedagogiskt genomarbetat förslag som utgår från elevernas rättssäkerhet och bästa för att skapa goda framtida vägval. Var även aktsam om den enastående kompetens som på medarbetarnivå har samlats inom individuella programmet. Jag är inte helt säker på att det vore lyckosamt att sprida ut den hårt upparbetade erfarenheten som glesa skurar om våren inom grundskolans vida domäner.

Med bästa hälsningar

Per-Ola