Läraren som gillade hårdrock och förlorade jobbet

Bästa läsare!

I norra Kalmar län har det hänt att en lärare som haft anställning på en gymnasieskola förlorat jobbet på grund av sin musiksmak. Medarbetarens fallenhet för hårdrock blev för mycket för rektor som lyfte det stora fingret i luften och talade om vad som är lämligt och icke lämpligt, ty vi torde ju alla veta att alla som gillar hårdrock är satanister och direkt olämpliga att ha och göra med. Vi skriver nu år 2008 och om det i rättsstaten Sverige skall vara möjligt att förlora jobbet på grund av musiksmak utan att Arbetsdomstolen fattar det enda rimliga beslutet att å det karftigaste fördöma arbetsgivarens agerande, så kan jag i mitt stilla sinne känna en påtaglig oro. Fanatiker och ultrakonservativa krafter som i decennier har gjort allt för att bekämpa människors frigörelse och rätt till ett eget liv verkar även ha fotfäste i vårt kära Sverige. Utan att dra några paralleller skickar det inträffade en känsla av unkenhet i sommarfager realtid.

Jag som trodde att fallenhet för läraryrket handlade om andra personliga och intellektuella egenskaper. Låt mig få upplysa er bästa läsare, att en av de duktigaste lärare som jag har anställt har en mycket märklig fallenhet för den hårdaste av rockgenre – deathmetal – men jag fortsätter att älska honom för den eminenta och ytterst skickliga pedagog som han är och känner den största respekt för hans fria och självklara val till ett eget liv.

Länge leve metallrocken!

Per-Ola

Även Pyrrhus torde ha tvekat

Bästa läsare!

Den antike hjältekungen och fältherren Pyrrhus lär ha yttrat följande ord efter att i ett grandiost fältslag ha slagit tillbaka romarna med mycket stora förluster: ” Om vi segrar över romarna i ännu en strid är vi förlorade” Ur antikens rika skatter av historier, dramer och sagor finner vi mycken visdom och erfarenheter för att tolka och förstå nutida skeenden. Är det inte så?

Det får mig osökt att tänka på den nyligen forcerade antagna FRA-lagen, som möjliggör att avlyssna det kommunikationsflöde som människor levande i Sverige sprider omkring sig. Att en borgerlig och till namnet liberalt sinnad ministär antar ett lagförslag som avsevärt begränsar den enskilde medborgarens fri-och rättigheter är inget annat än ett ideologiskt svek. Frågan är om ansvariga politiker förstår att massflykten från de borgerliga och framförallt de ”nya” moderaterna nu har startat en masse. Vi är nog många som förundras över vilka strateger som uttänka och genomföra ovan nämnda lagförslag. Den unga generationen kommer inte att vara nådig i sitt handlande och många av oss som försvarat den liberala ideologins grundteser har tveklöst fått något att betänka. Vem och vilka står idag upp för att försvara den enskilde medborgarens grundläggande fri-och rättigheter?

Med bästa hälsningar

Per-Ola

 

Skolans nya syfte – nyttig läsning i hängmattan

Bästa läsare!

Så lunka vi sakteliga mot väntande sommarledighet. Det finns få arbetsplatser som är så dramatiska som skolan i de sista självande dagarna innan sommarlovet skall inträda. Pulsen är hög och adrenalinet fullkomligt sprutar. Stämningen är förtätad. Det kommer väl inga oannonserade förändringar eller krav på besparingar innan välbehövlig vila väntar för medarbetare och elever. Vem vet, resonerar åtskilliga, erfarna och lagom resignerade inför det faktum att världen är högst föränderlig.

Nåväl, få kännare skriver så medryckande, visionärt men även konkret utifrån en nulägesanalys av vilken position som den svenska skolan har i samtiden som John Steinberg. Därför borde många av oss som har förmånen att få arbeta med utbildning och lärande ägna några sköna stunder i hängmattan åt att läsa Skolans nya syfte. Varför då? Jo främst därför att massmedia fullkomligt äger det så kallade problem-formuleringsinitiativet när det gäller att berätta för medborgarna hur det står till i vår skola. Tänk om vi i samma utsträckning fick läsa om vad den svenska skolan faktiskt är bra på. Är vår svenska skola unik och något att utifrån en internationell jämförelse vara stolta över? Hur står sig den pedagogik eller de pedagogiker som genomsyrar vår svenska skola? Sist men inte minst hur har vi det med ledarskapet, lärarrollen och den kraftigt ifrågasatta lärarutbildningen?

Frågorna är många, men de reflektioner som levereras i Steinbergs bok skiljer sig. Här radas inte bara enkla och publikfriande diskussionsämnen upp utan författaren har ett annat syfte med sin framställning. Steinbergs reflektioner av svensk skola tror jag bara kan levereras av någon som har andra referenspunkter än de enkom svenska. Jag vill påstå att Skolans nya syfte är skriven till alla som har anledning att intressera sig för hur vi skapar världens bästa skola; skolpolitiker, skolledare och lärare, föräldrar och elever.

God läsning!

Per-Ola