Bästa läsare!
I norra Kalmar län har det hänt att en lärare som haft anställning på en gymnasieskola förlorat jobbet på grund av sin musiksmak. Medarbetarens fallenhet för hårdrock blev för mycket för rektor som lyfte det stora fingret i luften och talade om vad som är lämligt och icke lämpligt, ty vi torde ju alla veta att alla som gillar hårdrock är satanister och direkt olämpliga att ha och göra med. Vi skriver nu år 2008 och om det i rättsstaten Sverige skall vara möjligt att förlora jobbet på grund av musiksmak utan att Arbetsdomstolen fattar det enda rimliga beslutet att å det karftigaste fördöma arbetsgivarens agerande, så kan jag i mitt stilla sinne känna en påtaglig oro. Fanatiker och ultrakonservativa krafter som i decennier har gjort allt för att bekämpa människors frigörelse och rätt till ett eget liv verkar även ha fotfäste i vårt kära Sverige. Utan att dra några paralleller skickar det inträffade en känsla av unkenhet i sommarfager realtid.
Jag som trodde att fallenhet för läraryrket handlade om andra personliga och intellektuella egenskaper. Låt mig få upplysa er bästa läsare, att en av de duktigaste lärare som jag har anställt har en mycket märklig fallenhet för den hårdaste av rockgenre – deathmetal – men jag fortsätter att älska honom för den eminenta och ytterst skickliga pedagog som han är och känner den största respekt för hans fria och självklara val till ett eget liv.
Länge leve metallrocken!
Per-Ola
