Bästa läsare!
Med förhoppning om att ni funnit många stunder fyllda med avkoppling, tid för familj och närstående, läsning och friskvård i dessa mellandagar. Nu väntar ett nytt spännande år oss och det är mitt syfte att nu summera och blicka framåt. Perspektivet är skolledarens och min utgångspunkt är självklart den mest spännande och viktiga av alla arbetsplatser; skolan. I den politiska retoriken har det anno 2008 handlat mest om Björklunds nya hårda tag och många pekpinnar om mera mätning, sortering och rätning i leden. Tveklöst finns det ett grundläggande behov att se elever i behov av särskilt stöd tidigt i den svenska skolan. Det får inte förekomma att många fler elever trots 10 år i skolan skeppas vidare ut i vuxenlivet utan en grundläggande nivå av kunskaper för att kliva vidare. Här håller jag helt med vår skolminister som med bravur har arbetat för att med raketfart få fart på hjulen som så länge har snurrat så sakteliga. Ombildningen av landets lärarutbildning är ett annat mycket brådskande förändringsarbete som inte kan vänta. Självklart skall samtliga examinerade lärare förses med grundläggande kunskaper om hur barn i behov av särskilt stöd skall hjälpas framåt, samt vikten av att arbeta med betyg och bedömning. Det är av största vikt både utifrån lärarkårens myndighetsutövande och brukarnas rättssäkerhet. Däremot kommer jag aldrig ropa Halleluja åt återinförandet av en sorteringsskola som har till uppgift att förbereda våra barn och ungdomar för olika sorters framtider. Här måste det finnas möjligheter och kompetenser inom den svenska skolan att hjälpa både den som är satt i behov av extra stöd men även stimulera och hjälpa den vidare som har andra förutsättningar. Basta!
2008 var även året då en dramserie med realityinslag fick en storpublik av tv-tittare att följa en skolklass av uträknade elever som i de flesta fallen hade mycket långt till målgång. Var några duktiga och engagerade pedagoger allt som behövder för att skapa en förändring? Ja, delvis men det är naturligtvis inte hela sanningen. Det handlar om tillit och att någon säger: jag tror på dig och jag vet att du kan lyckas. Det låter självklart men är en lyx i skolvardagen för många av våra elever. Grattis klass 9a till en mycket lyckad tv-produktion och beviset som så många i skolans värld behöver höra gång på gång på gång: förändring är alltid möjligt.
Kommer den svenska skolan under 2009att närma sig de s.k. nyckelkompetenser som EU har valt att prioritera för skola- och utbildning i vår europeiska gemenskap: mångkulturell kompetens, digital kompetens och sist men inte minst entreprenöriell kompetens. I detta avseende måste min grundläggande positiva ådra få ta överhand, men en kik in i mångas skolverklighet lämnar åtskilligt att önska. Doch har vi markerat givna förbättringsområden – även det är viktigt på färden framåt.
Mångkulturell kompetens och insikt i den globaliserade värld som vi alla är en del av är en medborgerlig överlevnadskompetens som vi inte har några alternativ att välja bort. Ju mer integrerade vi blir när det gäller ekonomi, utbildning och livet i stort desto bättre förutsättningar att tona ner den ignorans som hotar att stoppa upp den nödvändiga processen som globaliseringen ytterst är namnet på. Sjävklart har skola och utbildning en grundläggande uppgift att skapa ungdomar som tar tar steget ut i vuxenvärlden som världsmedborgare. Då måste vår svenska skola på allvar koppla på omvärlsperspektivet och lyfta in samhälle, föreningsliv och näringsliv innanför skolans väggar och släppa ut eleverna på grönbete i de internationella utmarkerna.
Digital kompetens handlar bland annat om att lära unga människor att använda ny teknik för att på allvar inse att vi människor aldrig har haft bättre förutsättningar att kommunicera, dela glädje och livets innehåll i olika former lära och utbildas gränslöst i en digital värld som ger oss så många möjligheter. Fortfarande väntar många svenska skolelever på acceptabel uppkoppling och brukbara datorer till sina skolor. Många lärare och rektorer ligger långt efter och har knappast fattat sprängkraften i det som med ett samlingsnamn kallas Ung kommunikation. Vi har aldrig haft bättre förutsättningar att låta pedagogiken lyfta till nästa nivå än i dessa dagar. Med rätt satsningar och prioriteringar i budget kan vi förbereda våra barn och ungdomar på bästa sätt när det gäller att ta täten i den digitala revolutionen. Här finns det utifrån ett nationellt perspektiv mycket att önska: riktlinjer och strategier inom nämnda nyckelområde kan knappast låta sig väntas på särskilt länge. Det går snabbt nu. Läs Fredrik Häréns senaste alster om förändringar i världen och varför vi har en skyldighet att lära av dessa förändringar. Klarare och enklare kan det inte sägas!
Entreprenöriell kompetens, här har Sverige en ordentlig utmaning att vända ett skolsystem som i decennerier utbildat medborgare för att vara anställningsbara till att bli företagsamma. Entreprenörskap och kreativitet skall genomlysa skolsystemet och det lilla barnet från förskoleklass till högskola. Mycket lovvärt och tveklöst en för framtiden självklar positionsförändring. Menom landets alla rektorer och lärare lämnas själva och virvlande likt löv i höststormen när det gäller att lära våra barn och ungdomar entreprenörskap så kan bilden av den svenska ojämnlika skolan förstärkas radikalt. Här måste ansvariga ministrar och politiker lägga mycket kraft att ta fram en nationell strategi som skall gälla alla. Kompetensutveckling och verksamhetsstöd blir oerhört viktigt. Inte minst måste all den kreativitet som finns hos alla duktiga lärare släppas friare. Saken är ju god,ty det skall gagna den kreativa och företagsamme eleven som tidigare klämts mellan fasta strukturer och gruppindelningar.
Spännande och aningen skräcklagen kommer jag att följa utvecklingen med största intresse och kommer aldrig att vika från målet: det är möjligt att skapa världens bästa skola i vårt Sverige. Därmed tillönskar jag er alla ett riktigt gott nytt år. Må hälsan och kraften vara med er alla!
Med bästa hälsningar
Per-Ola
