Skolinspektionen listar brister i den svenska skolan

Bästa läsare!

Vårterminen hann knappast börja förrän Skolinspektionen publicerade en mycket nyttig läsning om hur många av landets skolor systematiskt bryter mot de regler som gäller för att följa upp elevernas kunskapsutveckling, tydliggöra mål och kursplanernas innehåll för både elever och målsmän. Hela nyheten och alla brister samt förbättringsområden kan läsas på http://www.skolinspektionen.se/sv/Nyheter/Nyheter/Tio-vanligaste-bristerna-i-skolan/

 

Det är en nyttig men samtidigt tragisk läsning att många av oss som arbetar i skolans värld fortfarande brottas med samma grundproblem. Det är länge sedan nu som skolan låg mitt i byn och var en central arena där kunskapsmonopolet var intakt. I flera avseenden tror jag att skolan måste kämpa intensivt för att om möjligt återta sin plats i centrum. Förutsättningar finns men det är dags att vakna nu och fokusera uppdraget. Det finns tre centrala begrepp som ständigt kommer tillbaka i styrdokumentens texter om hur det skall vara i skolan: mål, kvalité och utvärdering. Jag inbillar mig att om målsman och elev känner förtrogenhet med skolans styrdokument och känner sig delaktiga i utformningen av det pedagogiska arbetet, så finns det goda förutsättningar för att skolan blir viktig för alla.

 

För elev och målsman finns det utifrån en internationell jämförelse unika möjligheter att vara med och påverka det praktiska pedagogiska arbetet i skolan. Vi har en läroplan som om den tillämpades fullt ut skulle kunna vara oss behjälplig att skapa världens bästa skola. Men ändock tar vi inte chansen och var beror det på?

 

För oss som arbetar i skolans värld måste det uppenbaras för samtliga att de tre begreppen mål, kvalité och utvärdering inte är en modefluga utan en ram som ännu starkare kommer att definiera vad som är en bra eller mindre bra skola framledes. Om framgång skall nås i detta viktiga arbete anser jag att rektors roll väsentligt måste inrymma förutsättningar att bedriva ett aktivt pedagogiskt ledarskap tillsammans med medarbetare, elever och brukare.  

 

Om fler delar den gemensamma kartan och finner vägen till skatten, så kan den nära framtiden för samhällets viktigaste arena bli betydligt ljusare och fler elever kan rustas avsevärt mycket bättre för en nalkande framtid som goda samhällsmedborgare.

 

Med bästa hälsningar

Per-Ola

 

 

 

 

Komplement till gårdagens årsbokslut

Bästa läsare!

Till gårdagens inlägg om årsbokslut och reflektioner inför det nya året, vill jag komplettera med en länk till Fredrik Häréns mycket välbesökta och synnerligen viktiga anförande på Youtube. Om du har missat detta, så har du verkligen en högtidssdtund att se fram emot.

http://se.youtube.com/watch?v=yH6-ihF2E48

Låt oss börja marschen mot upplysning och insikt i vår föränderliga samtid nu.

Med bästa nyårshälsningar

Per-Ola

Rektorn som tvingas tillkalla väktare

Bästa läsare!

Vi var nog många som tvingades fundera både en och två gånger över gårdagens händelse på en gymnasieskola i Karlskrona, där rektor såg sig tvingad att tillkalla väktare för att få stopp på sexuella trakasserier som förekom vardagligen på skolan. Åtskilliga var dom tyckare som snabbt ställde sig på kritikernas sida och menade att detta var en alltför drastisk metod att tillämpa och ett misslyckandets bevis för att en skola som inte lyckades hävda den värdegrund som borde gälla alla och envar.

Lätt att hänga med i tyckandet och instämma i de kritiska rösternas kör, men låt oss stanna upp för ett ögonblick. Är det inte ett utslag av ledarmod att de facto ingripa för att unga tjejer ska slippa att få könsord slängda i ansiktet när de ska gå till sin skola? Är det inte sunt att konstatera den egna organisationens interna brister för att få stopp på eländet och att extern hjälp måste tillkallas? Är det inte märkligt att så många så snabbt angriper utan att själva tänka igenom vad det egentligen handlar om: ett fullständigt oacceptabelt beteende som står i direkt konfrontation till det viktiga arbete som skall bedrivas på varje svensk skola för att utbilda demokratiskt sinnade och mogna medborgare.

Ibland måste helt enkelt inventeringen av vilka alternativa lösningar som finns tillbuds göras ordentligt djup för att få en helt oacceptabel situation att upphöra. Rektorn i Karlskrona är värd all respekt för att agerande ibland måste gå före långdragna förhandlingar. Självklart löser vi inte grundproblemet med att ropa på väktare som skall patrullera våra gymnasieskolor, men det finns en limit som inte får passeras. Utifrån den stämning som var rådande på gymnasieskolan i Karlskrona var gränsen defintivt passerad. En av rektors framgångsfaktorer för att skapa en bra skola är att ställa höga förväntningar på såväl elever som medarbetare. Där ligger enligt min mening problemets kärna.

Med bästa hälsningar till Håkan Pettersson i Karlskrona och alla andra kämpande rektorer. Vi kapitulerar icke!

Mvh

Per-Ola

Läraren som gillade hårdrock och förlorade jobbet

Bästa läsare!

I norra Kalmar län har det hänt att en lärare som haft anställning på en gymnasieskola förlorat jobbet på grund av sin musiksmak. Medarbetarens fallenhet för hårdrock blev för mycket för rektor som lyfte det stora fingret i luften och talade om vad som är lämligt och icke lämpligt, ty vi torde ju alla veta att alla som gillar hårdrock är satanister och direkt olämpliga att ha och göra med. Vi skriver nu år 2008 och om det i rättsstaten Sverige skall vara möjligt att förlora jobbet på grund av musiksmak utan att Arbetsdomstolen fattar det enda rimliga beslutet att å det karftigaste fördöma arbetsgivarens agerande, så kan jag i mitt stilla sinne känna en påtaglig oro. Fanatiker och ultrakonservativa krafter som i decennier har gjort allt för att bekämpa människors frigörelse och rätt till ett eget liv verkar även ha fotfäste i vårt kära Sverige. Utan att dra några paralleller skickar det inträffade en känsla av unkenhet i sommarfager realtid.

Jag som trodde att fallenhet för läraryrket handlade om andra personliga och intellektuella egenskaper. Låt mig få upplysa er bästa läsare, att en av de duktigaste lärare som jag har anställt har en mycket märklig fallenhet för den hårdaste av rockgenre – deathmetal – men jag fortsätter att älska honom för den eminenta och ytterst skickliga pedagog som han är och känner den största respekt för hans fria och självklara val till ett eget liv.

Länge leve metallrocken!

Per-Ola

Även Pyrrhus torde ha tvekat

Bästa läsare!

Den antike hjältekungen och fältherren Pyrrhus lär ha yttrat följande ord efter att i ett grandiost fältslag ha slagit tillbaka romarna med mycket stora förluster: ” Om vi segrar över romarna i ännu en strid är vi förlorade” Ur antikens rika skatter av historier, dramer och sagor finner vi mycken visdom och erfarenheter för att tolka och förstå nutida skeenden. Är det inte så?

Det får mig osökt att tänka på den nyligen forcerade antagna FRA-lagen, som möjliggör att avlyssna det kommunikationsflöde som människor levande i Sverige sprider omkring sig. Att en borgerlig och till namnet liberalt sinnad ministär antar ett lagförslag som avsevärt begränsar den enskilde medborgarens fri-och rättigheter är inget annat än ett ideologiskt svek. Frågan är om ansvariga politiker förstår att massflykten från de borgerliga och framförallt de ”nya” moderaterna nu har startat en masse. Vi är nog många som förundras över vilka strateger som uttänka och genomföra ovan nämnda lagförslag. Den unga generationen kommer inte att vara nådig i sitt handlande och många av oss som försvarat den liberala ideologins grundteser har tveklöst fått något att betänka. Vem och vilka står idag upp för att försvara den enskilde medborgarens grundläggande fri-och rättigheter?

Med bästa hälsningar

Per-Ola

 

2008 blir ett mycket spännande skolår

Bästa läsare!

Jag tillönskar er alla en riktigt god fortsättning på vårt nybakade 2008.

För egen del har helgerna tillbringats på sydligare breddgrader i ackompanjemang av sol och salta bad. Familjen har mått prima och nu känns det riktigt bra att sätta igång och ge 110% ånyo. Jag tror att nådens år 2008 kommer att bli ett riktigt intressant skolår. Nu planeras som bäst för återinförandet av en ny lärlingsutbildning inom gymnasieskolan. Det är onekligen dags att vakna upp ur drömmen om att alla skall inhämta allmän högskolekompetens. Världen har alltid främst snurrat tack vare tillgången på praktiker, förglöm icke detta. Ny gymnasieförordning anno 2009 är under utarbetande och hemlighetsmakeriet är närmast intakt. Vad smider dom för planer tro? Därtill kommer en ny skollag att presenteras vad det lider. Låt oss be en stilla bön att perspektiven är högre än att endast fastna i lättvunna populistiska punktmarkeringar om ordning och reda, samt nya förbud.

Regeringen annonserar även ökad satsning för att nå målen om en nationell och jämlik skola. Det ensidiga gynnandet av friskolor på bekostnad av världens största strykgosse i klassen, den kommunala skolan, tillhör förhoppningsvis historien. Nu skall det vara lika regler och samma jordmån för existensberättigande. Äntligen!

Kommer vi att se några nya djärva satsningar på att lyfta lärandet och stimulera satsningen på ny teknologi i skolan detta år? Låt oss hoppas och vara förväntansfulla. Den svenska skolan är inte alltigenom värdelös, men brottas med besvärliga strukturproblem. För egen del ser jag fram emot att arbeta för den förändring och högre måluppfyllelse som alltid är möjlig. Jag kommer aldrig kapitulera inför det möjliga att skapa världens bästa skola.

Lev väl!

Per-Ola

Nu prövas vuxenvärlden

Bästa läsare!

Den gångna veckans händelser i Rödeby och i Stockholm, där det skoningslösa våldet ånyo har skördat sina offer, har kommenterats åtskilligt i massmedia. Domedagsprofeterna talar om ett samhälle i upplösning, där normer och värden är satta på undantag. Våra tankar skall naturligtvis riktas gentemot de offer som drabbats, oavsett om den utlösande faktorn är utstuderat övervåld eller organiserade trakasserier. Alla är offer och alla är förlorare. Unga liv har återigen spillts fullständigt i onödan. Tänk om…

Vi som har iklädit oss livets viktigaste uppdrag, att vara föräldrar, måste stå upp och eftersträva att inför våra ungdomar vara förebilder. Oavsett vilken roll som eftersträvas, handlar det idag om att förtjäna önskvärd roll. Tiden är över då någon t.ex. bara för att man råkar vara lärare kan kliva in och räkna med respekt i mötet med ungdomar. Unga människor som känner sig sedda och respekterade ger också respekt tillbaka. Det är min absoluta övertygelse och egen erfarenhet efter att under många år haft förmånen att få arbeta med ungdomar. Vad som under senare år har blivit extra tydligt är hur viktigt det är att vi vuxna verkligen anstränger oss för att förstå ung kultur och kommunikation. Om vi ikläder oss ett distanserat förhållningssätt till den värld av snabba förändringar som ytterst omger våra ungdomar i vardagen, är vi bottenlöst förlorade.

Jag tror att en återupprättad relation mellan ungas värld och vuxenvärlden kan stoppa många av de meningslösa och destruktiva vålds-händelser som river upp stora sår i samhällssjälen. Det räcker nu! Vi måste hitta tillbaka och finna gemensamma samverkansformer för en bättre framtid. Vi måste odla kärleksbudskapet och stå upp för humanismens värden. De svek som många unga människor tvingats genomlida, ofta på grund av vuxenvärldens svek, måste nu vändas till något positivt. Egoismen och karriärismen har skördat tillräckligt med offer.

Gränssättande handlar om att stå upp för ett samhälle som vi alla vill dela. Segregrationen och utanförskapets förbannelse måste på allvar lyftas överst på våra folkvaldas dagordning. Vuxenvärldens engagemang fäller avgörande. Om fler engagerar sig i att hjälpa unga människor som behöver såväl förebilder som goda mentorer för livet, är jag övertygad om att vi kommer att få ett mycket mer gästvänligt och harmoniskt samhälle. Ty det besinningslösa våldet måste bekämpas med alla till buds stående medel. Vi får aldrig ge upp!

Med bästa hälsningar

Per-Ola Jacobson 

Ett sydskånskt trauma

Bästa läsare!

I det idylliska Åhus satt jag härom morgonen och njöt av dagens första kaffe latte. Frukostmatsalen låg öde och mitt enda sällskap var Sydsvenskan. På ledarplats i Snällposten en bild av svenska fotbollslandslagets matchtröja och en text som bokstavligt talat fick mig att sätta denna ädla dryck i halsen. Nej, tänkte jag efter en första genomläsning, inte nu igen. Jag kan villigt erkänna att i vissa lägen nyttjar jag en vid det här laget väl beprövad ritual: andas djupt, slut ögonen och läs om det nyss lästa för att inte för ett ögonblick leva i villfarelse. Det här var ett sådant tillfälle

Det förhöll sig som så att det var dags för fototillfälle på en sydskånsk skola och några grabbar hade klätt upp sig och var iförda svenska fotbollslandslagets matchtröja. Men då slog det svårtolkade svenska ner som en blixt från klar himmel. Rektor lät hälsa att med avstamp i skolans mångkulturella uppdrag och i respekt för våra många elever av utländsk härkomst var det olämpligt att vid klassens fototillfälle låta släpa in sådana symboler som eventuellt skulle kunna tolkas som nationalistiska. Det här var ungefär här i texten som jag tog det andra djupa andetaget.

Om vi är så osäkra på vår egen s.k. svenskhet, och var det innebär att vara stolt för något så viktigt som symbolkraften i en landslagströja, funderar jag på hur vi överhuvudtaget ska kunna inlemma oss i ett mångkulturella samhälla anno 2007. Vill vi framstå som ännu mer löjliga i våra nyanlända medmänniskors bild av den svårfångade s.k. svenskheten kanske vi rentav ska förbjuda bruket av färgkombinationen blått och gult. Dylika utspel av den här karaktären gjorda av osäkra eller alltför politiskt korrekta personer, tror jag personligen endast gynnar mörkerkrafter som har som mål att bekämpa det mångkulturella Sverige som de flesta av oss naturligtvis vill leva i. Ta till exempel den enorma segerglädje som utbröt när tusentals människor samlades på Sergels Torg för att fira irakiska fotbollsframgångar för ett tag sedan. Ett naturligt och härligt inslag i det samhälle som jag vill leva i. 

För egen del hoppas jag att aftonen bjuder på en färgexplosion av blågul segerglädje när våra svenska hjältar kämpar ner sina rödvita motståndare på nationalarenan; en blågul färgexplosion som är till för alla att ta del av.

När jag vandrar längs Åhus kanal och inväntar arbetsdagens början är mina tankar ändock fortfarande fast i det svårtolkade av att vara svensk, utslängd mitt i ett moderna virrvarr utan gediget rotsystem. Ingen bra kombination med tanke på framtiden.

Med bästa hälsningar

Per-Ola

Back to business

Bästa läsare!

Efter en sommar i nederbördens tecken nalkas så äntligen arbete och fasta rutiner. Visst känns det underbart! För egen del, på väg in i nya spännande arbetsuppgifter,ser jag särskilt mycket fram emot hösten 2007. Ty att vara en Lärande människa innebär att fånga det unika tillfället och låta sig vägledas av livets ofantligt många lärotillfällen. Vilken förmån det kan vara att få leva och lära så läge man lever.

Jag kommer särskilt denna höst att blogga om nödvändigheten av att bygga mötesplatser och odla nätverk människor emellan, över gränser och tvärsöver gamla inpinkade revir. Samverkan mellan skola och arbetsliv är bara ett exempel på hur ofantligt mycket som återstår att göra för att skapa riktigt bra förutsättningar för de många som kommer efter oss. Nu måste vi gå till konkret handling och bygga plattformar som pekar framåt för våra barn- och ungdomars bästa och skrota de halvfärdiga och ickeutvärderingsbara projekt som till den grad skrämt iväg människor från att samverka. Om vi spanar ut i det spännande samhälle som väntar bortom nästa hörn uppenbarar sig många fantastiska möjligheter. På gott och ont har världen verkligen blivit mindre. Som alltid är det upp till oss att vara gränssättare och koppla på det analytiska sinnelaget.

Nåväl, jag vågar utlova många spännande reportage från den verkliga världen framledes, den värld där dröm och verklighet förenas och nya möjligheter uppstår. Låter det galet? Javisst, en smula galenskap hör livet till. Efter aftonens arbetstimmar ställer jag mentalt in mig på helt andra saker som också hör det goda livet till. Ty det sägs ju att de rullande stenarna nalkas Ullevi

Lev väl!

Per-Ola

rektor/verksamhetschef, styrelseordförande och stolt make/ tvåbarnspappa

Glömda – att leva i ovisshet mellan avvisning och välkomnande

Bästa läsare!

Mitt i den svenska sommaridyllen nås jag av en bok som omedelbart fångar mitt intresse. Det är journalisten vid Norrköpings Tidningar Hanna Sofia Öberg som tveklöst har skrivit en av årets viktigaste böcker, Glömda. Rapport från en svensk flykting-förläggning. I väntan på det stora beslutet, mellan hopp och förtvivlan, framlever många människor sina dagar under stor stress och frustration. Avskurna från anhöriga, nära och kära, inhysta i flyktingförläggningar blir livet till ett veritabelt helvets för de allra flesta.

Migrationsverket, bästa läsare ni kommer säkert ihåg att det var inom nämnda statliga verk som vissa medarbetare hade en ritual att fira med tårta och champagne när avvisningsbesluten levererades in, är huvudman för den verksamhet som har ansvaret för att hjälpa medmänniskor i väntan på att välkomnas alternativt avvisas från det nya land som drömmar kretsat kring.

Hanna Sofia Öberg levde ett år av sitt liv i omedelbar närhet av en av Sveriges största flyktingförläggningar och kom nära ett antal väntande medmänniskor, män, kvinnor och barn. De porträtt som tecknas är en känslomässigt mycket stark läsning. Bilder och motbilder av Migrationsverket, den svenska ‘humana’ flyktingpolitiken, makt och vanmakt, samt inte minst den tunna gränsen mellan människors ångest, lidande och framtida drömmar skakar om läsaren i sina innersta vrår. Det är en läsning som känns i hjärtat.

Utanförskap och segregration är tvenne farliga samhälleliga företeelser som vi måste bekämpa. Jag anser personligen att det knappast kan betraktas som humant att ett välfärldssamhälle som vårt svenska tillåter den tärande och destruktiva nedbrytning av mänskligt värde och framtidsdrömmar som konskekvent pågår i flyktingförläggningar. Se din medmänniska och lyssna till de berättelser och vardagsskildringar som ytterst är orsaken till att familjer splittras och fosterjorden måste överges. Arbeta för att på allvar skapa ett mångkulturellt samhälle där medmänniskor räknas och kvaliteter tillvaratas. Sätt kreativitetet och företagsamheten i centrum och underlätta integrationen från dag 1 istället för att skapa zoner där endast nedbrytning av mänskligt värde och drömmar går i kras. 

Därför är Hanns Sofia Öbergs reportagebok en angelägen läsning för alla som vill förstå och inte allena leva på antaganden och lögner av vad som egentligen utspelar sig inom svensk flyktingpolitik. Läs, begrunda och skaffa dig argument för att ta ställning!

Med bästa hälsningar

Per-Ola