En spännande inbjudan som bådar gott

Bästa läsare!

Det finns förfrågningar som man bara inte kan tacka nej till. I förra veckan fick jag en sådan – igen Skulle du Per-Ola vilja komma och tala om entreprenörskap för blivande lärare, löd den rakt formulerade frågan till mig. Svaret kom nog innan jag hunnit ens börja fundera på det digra arbetsschemat, självklart kommer jag! Med bakgrund som universitetslärare och lärarutbildare är det ett hedersuppdrag. Basta!

Äntligen har det blivit möjligt att kliva innanför lärarutbildningarnas dörrar och låta alla fönster, åtminstone för en stund, vara befriande vidöppna. Hur mycket stannar kvar hos auditoriet månne? Om konsten att arbeta med entreprenörskap i skolan och insikten i betydelsen av att som lärare tända, samt vårda eldsjälar i klassrummen kommer jag att med kraft prata om. Min målgrupp ska ha klart för sig att de har valt världens viktigaste yrke, om möjligt med undantag för rektor Jag har alltid höga förväntningar på pedagogikens trotjänare.

Med erfarenheten i bagaget och blicken fäst i backspegeln kan det sägas att det mesta inom ämnet återstår att göra. Om blicken istället fokuserar framtiden är jag helt övertygad om att det kommer att krävas en uppsättning av helt andra lärare och rektorer för att utföra uppdraget the one and only: maximalt förbereda våra barn och ungdomar för framtiden. Jag vet, bästa läsare, att det vid det här laget börjar bli aningen tjatigt, men det vore för mig fullkomligt främmande att ge upp det primära mål som styr min professionella insats: det är möjligt att skapa världens bästa skola i Sverige. Om vi skall lyckas med detta, krävs det en stor portion kreativitet och entreprenöriella drivkrafter.

Summa summarum en spännande inbjudan som bådar gott och kanske får en spridning även till andra närliggande lärarutbildningar i regionen.

Med företagsamma hälsningar

Per-Ola

Sent ska syndaren vakna version 1.0

Bästa läsare!

Det har nu gått upp för allt fler kommuner att det gäller att vässa sina argument för att hindra massflykten av elever till fristående skolor som numera utgör ett självklart alternativ i alltfler kommuner. Min personliga hållning ifrågan gällande vem som skall ha huvudmannaskapet över våra skolor utgår från att det snarare handlar om hur uppdraget förvaltas istället för vem som förvaltar. Grundläggande är att jag som rektor skall verka för en skola som tillgodoser alla elevers behov utifrån deras respektive behov. I de fall där det saknas kraft att omsätta denna kardinaldygd i rejäl handling skall det inte längre tillåtas att bedriva skolverksamhet. Vi har inte en nationell likvärdig skola där alla elever får hjälp till att utvecklas och nå målen efter sina egna förutsättningar. Det är bara att erkänna ett faktum som alla initierade aktörer känner till. Men hur åtgärdar vi och skapar bättre förutsättningar för våra elever?

Att anta en ny skolplan i en kommun är ett tillfälle att tala om för medborgarna hur vi ska ha det i skolan och vad som faktiskt är viktigt att arbeta för att nå. Tillsammans med de nationella styrdokumenten har vi här den enskilda rektors och lärarens viktigaste arbetsredskap. Hur skapar vi särskiljande kärnvärden i en text som i samtliga fall talar om elevdemokrati, jämställdhet, nolltolerans mot kränkningar m.m.? Kan den kommunala skolan i konkurrens med framväxande friskolor vässa sina argument och påtala allt det goda arbete som görs? Är en skolplan som vågar sticka ut ett bevis på att äntligen har någon / några kommuner förstått att utan en noggrannt genomtänkt marknadsföring är den egna överlevnaden hotad? Sent omsider tror jag att enskilda kommuner som besvarar ovanstående frågor jakande har förstått en hel del och bestämt sig för att ta upp kampen om eleverna. Förglöm aldrig att föräldrar och elever har rätt till nöjd kundgaranti mer än många andra. Skola och utbildning är mycket mer än en vanlig konsumtionsvara, ty det handlar om en framtida investering för ett gott liv.

Men, varför möter jag så sällan de nya särskiljande kärnvärdena i läsning av dessa typer av skolans viktigaste styrdokument. I egenskap av förälder räknar jag med att mina barn går till en skola där acceptans råder mellan vuxna och elever, där mångfald och jämlikhet råder ellan könen och där elever får hjälp utifrån sina individuella behov. Exempel på särskiljande kärnvärden utifrån den vanliga texten i kommuners skolplaner är kreativitet, företagsamhet,tanketräning. Om jag ställer frågan i samband med ett utvecklingssamtal om hur skolan har bidragit under året med att utveckla just mitt barns kreativitet och företagsamhet, så blir svaret oftast aningen glidande.

Då tänker jag tanken om att fler kommuner borde våga ladda sina skolplaner med begrepp som kreativitet och företagsamhet för att maximalt arbeta för att utveckla och förebereda våra barn och ungdomar för ett globalt samhälle som defintivt kommer att ställa många annorlunda krav på kompetenser hos oss människor.

Men för att börja i det lilla, det är inte för sent att vakna och kampen om att skapa den bästa skolan börjar aldrig i reklambroschyrer utan startat inom organisationen och utifrån det viktigaste av allt, de medarbetare som tillsammans skall utföra uppdraget. Den kommunala skolan har ingen anledning att känns sig som förlorare, tvärtom, våga tala om för samhället att vi finns och gör ett förbannat bra jobb, som visserligen kan bli bättre men ändock. Kommuner som vågar anta en skolplan som andas framtid och är utrustad med särskiljande kärnvärden som kan kommuniceras till medborgarna, målsmän och elever kommer att vara vinnare framledes. Om detta är jag fullständigt övertygad.

Med bästa hälsningar

Per-Ola

Entreprenöriellt lärande – är det möjligt?

Bästa läsare!

Det är fascinerande att märka hur det går troll i vissa ord och hur plötsligt ord som entreprenörskap och entreprenöriellt lärande plötsligt är på var mans läppar. Går det att lära entreprenörskap eller handlar det om en i generna eller snarare en av livets lärande förvärvad mänsklig egenskap? Jag funderar onekligen en smula på hur skolor skall arbeta för att lära ut entreprenörskap och ett entreprenöriellt förhållningssätt till våra barn-och ungdomar. Enligt flera studier, främst den mycket intressanta Skola 2021, säger att skolan brister ordentligt när det handlar om relationen till näringslivet och att tillsammans med eleverna arbeta med entreprenörskap. Flera av oss blir inte förvånade av denna sorgliga läsning, men det intressanta är hur många lärare och rektorer som bevisligen saknar redskap för att närma sig världen utanför skolans trygga murar skall nå framgång i denna viktiga fråga. Blir det ytterligare ett light-förhållningssätt som främst ser snyggt ut i marknadsföringen, ungefär som vissa friskolor profilerat sig med mentorskap och näringslivsrelation i sina glassiga reklambroschyrer Inget djup, men snygg yta…

Flera av de riktigt stora entreprenörerna jag pratar med tillbakavisar bestämt att det går att lära sig entreprörskap och ett entreprenöriellt förhållningssätt under en utbildning, men jag vill ändock inte tro att det förhåller sig så. Nog går det att lära barn-och ungdomar ett entreprenöriellt förhållningssätt inte minst till livet och alla dess oanade möjligheter, samt därtill stimulera den inneboende kreativitet som bor inne i alla oss människor, unga som aningen äldre.

Lev väl!

Per-Ola

Hur blev det med försöket till lärlingsutbildning?

Bästa läsare!

Så var det ånyo dags att ta nya tag inför ett väntande verksamhetsår. Det känns som vanligt alldeles utmärkt, ty det är världens bästa jobb att få jobba med framtidens viktigaste fråga: vår skola och våra underbara ungdomar.

En av flera nyheter i den gymnasieskola som skall sjösattas 2009 är den s.k. tedje vägen, dvs. möjligheten för eleven att välja en ärlingsutbildning.Enligt gymnasieutredningen kommer denna inriktning att vila på ett manifest samarbete mellan skola och näringsliv. Här får det inte brista för då kommer detta av många så välkomna utbildningsalternativ att falla. När Smålandsposten frågade ungdomar tidigt i våras om de kunde tänka sig att välja en praktisk utbildning svarade inte mindre än 40% ja på frågan. Men när frågan ställdes om de även kunde tänka sig att välja en lärlingsutbildning blev det inte fler än några få procent som kunde tänka sig detta utbildningsval. Här har det uppenbarligen hänt något i den kommunikation som skulle förbereda det försök med lärlingsutbildning som regeringen initierat innan sjösättningen av Gy09. Eller gick det helt enkelt för fort så att det nödvändiga kommunikationsarbetet glömdes bort? Gavs representanter för branschorganisationer och skolans studie-och yrkesvägledare chansen att prata med alla elever som skulle kunna tänkas vara intresserade av att bli lärling.? Andelen elever som ej har fullständiga betyg och allmän gymnasiebehörighet efter grundskolan har ju inte direkt minskat.

Samtidigt finns det många goda exempel på lyckade försök med lärlingsutbildningen och det är viktigt att inte förglömma, men nu är det viktigt tror jag att försöket med lärlingsutbildning och de många erfarenheter som här har insamlats bildar utgångspunkt för arbetet framåt. Ty det är av största vikt att det blir bra och att ungdomar känner förtroende för denna viktiga utbildningsväg, som i de flesta fallen har goda förutsättningar att leda direkt till jobb för en ungdom som vill lära sig ett yrke. Inte illa kan tyckas.

Det gäller att hitta personer som kan hantera både skolans och näringslivets värld för att arbeta fram goda samverkansformer och inmuta nya mötesplatser mellan skola och arbetsliv. Där ligger nyckeln till framgång för hela lärlingsutbildningen tror jag.

Med bästa hälsningar

Per-Ola

Ett hedersuppdrag att axla

Bästa läsare!

För andra året i rad ska jag ikläda mig hedersuppdraget att vara med och utse Kalmar läns mest drivande och företagsamma UF-företagare. Detta är verkligen en dag och ett uppdrag som jag ser fram emot. Det är en härlig känsla för en skolmänniska som mig att få skåda elever som med stolthet och enorm självkänsla presenterar sina lysande produkter och affärsidéer. Tänk om samma härliga känsla kunde infinna sig hos våra elever när det är dags att gå till svenskan eller mattelektionen.

Vad saknas den svenska skolan? Hur tar vi hand om alla dessa företagsamma och härligt kreativa ungdomar? När tar vi vuxna steget och vågar blicka utanför den välcementerade fyrkant som ännu håller den svenska skolan fast i rutiner nedärvda genom seklerna. Jag tror det börjar med vuxenvärlden som i det här fallet består av lärare och rektorer. Vad tror du?

Mot Högsby jag styra med raska steg

Mvh

Per-Ola

Alla företagsamma se upp – dags för Våga vara egen mässa

Bästa läsare och företagsamma medmänniskor!

Nu nalkas inte bara ljusare tider, våratmosfär och avspark i Allsvenskan. I vårt avlånga land arrangeras i dessa dagar regionala Våga vara egen mässor i regi av Ung Företagsamhet. Sällan om ens någonsin erbjuds en kreativare mötesplats för vänner av kreativitet och företagsamhet, än just nämnda mässor. Ta chansen ung som gammal, att möta något av det viktigaste som finns för att skapa en god och positiv framtid: unga människors enorma uppfinningslusta och kreativa förmågor.

Synd att inte bara skolan förmått att ta tillvara alla dessa begåvningar och uppmuntra kreativiteten under tidigare skolår. Skulle det inte finnas Våga vara egen mässor för alla skolelever, från och med förskola och upp till högskola? Men, öppna dörren och kliv ut i den annalkande ljuvliga våratmosfären och lyssna ordentligt. Kan du höra den vind av förändring som viskar ett budskap om att förändring och utveckling alltid är möjligt.

/Per-Ola

Kosta-Jesus lämnar av sitt halvtidsbokslut

Bästa läsare!

För tillfället finns det få svenska företagsledare som kringgärdas av samma mytiska aura som Torsten Jansson. Ynglingen som började med att trycka upp t-shirts hemma i familjens källare i bohusländska Dingle har tagit många med storm. När jag begav mig på julsemester hade någon vänlig själ smygit ner Janssons bok, I halvtid, Kosta Förlag 2007 i min packning. Efter att behagligt sjunkit ner i flygplansfåtöljen var färdens läsning given. Inte blev upplevelsen sämre i sällskap med en sval och svalkande Bloody Mary.

Det är intressant läsning och ett möte med en sann entreprenör som väntar läsaren. Att inte ge upp och arbeta med tydliga mål är viktiga egenskaper för att nå framgång. Så även i den unge Janssons liv. Tänk så många som lagt sina kloka idéer på hyllan och inte vågat möte genomförandefasen i respekt för den negativa massa som envist hävdat att det inte går. Janssons bok är en skön läsning som mer än något visar att det finns sanning i att våga tro på sig själv och aldrig ge upp.

För många i det småländska Glasriket är Torsten Jansson helgonförklarad, ty han var den som ingjöt nytt livsmod och framtidstro i en av många dödsdömd bransch. Men, nu tydliggör Jansson i bokens inledning att resan in i det småländska glasriket kommer att skildaras i del II av memoarerna – logiskt för en försäljare av rang att tydliggöra denna utfästelse inför framtiden – den som väntar på något gott…

Storheten ligger sällan i det komplicerade, snarare vill jag påstå att Jansson visar på betydelsen av att hålla fast vid det enkla och arbeta hårt, många timmar och med målet framför ögonen. Det här är en bok som många borde läsa. Det är en resa som visar på entreprenörskapets och företagandets specialla sätt att forma en människas liv. 

Missa inte denna chans!

/Per-Ola

Tankar från en mässa

Bästa läsare!

I skärgårdsnära och hantverkstyngda Gustavsberg befinner jag mig i dagarna tre för att ställa ut samt föreläsa på Glas&Porslinsmässan 2007. Ett spännande intitiativ att förena branscher inom konsthantverk, glas och porslin, samt visa allmänheten valda smakbitar ur svensk formgivning och konsthantverk. Läs mer om Glas&Porslin 2007.

Ett tema som jag även skall föreläsa om dessa dagar handlar om att finna den röda tråden i hantverkskunnande, konstnärskap och entreprenörskap. Jag menar att all utbildning, och i synnerhet hantverksutbildning fullt ut skall präglas av ett företagsamt lärande. Elever som besitter gediget hantverkskunnande måste även lära sig att marknadsföra, förpacka och kommunicera både sig själva och de fantastiska produkter som skapas. Hantverksutbildningen, både på gymnasial och högskolenivå, måste uppdateras och arbeta tillsammans med arbetslivet för att bättre förbereda de studerande för verkligheten.

Nåväl, tillbaka till mässan. Nu är det snart dags för första framträdandet. Mer info kommer.

Med bästa hälsningar

Per-Ola

Skola och näringsliv=sant

Bästa läsare!

Så vänder åter hundratusentals elever och lärare till skolan. Sveriges största arbetsplats slår även denna höst upp sina portar. Rektorer samlar sina medarbetare för att ladda gamla beprövade vägval med nya metoder syftande till att nå de högt ställda verksamhetsmål samt kvalitetsindikatorer som skolans styrelsemän beslutat.  Skolans uppdrag är mäktigt, spretigt men utslagsgivande för en fortsatt gynnsam samhällsutveckling, lokalt, nationellt som globalt. Läraryrket måste uppvärderas och betraktas utifrån vad det faktiskt handlar om: ett av vårt demokratiska samhälles absoluta basfundament.

Skolan behöver en vidgad omvärldskunskap och gedigna kontaktytor med omgivande samhälle, föreningsliv och inte minst näringslivet. Skolledare och lärare som inte blickar utåt utan fortsätter att med envishet borra ner sig i enskilda ämneskunskaper och isolerar våra ungdomar från den verkliga världen, samt reproducerar en antik kunskapssyn tenderar att ytterligare stärka förlusten av skolans kunskapsmonopol. Helt befogat naturligtvis. Vi som har förmånen att arbeta i skolan som ledare och lärare har ytterst uppgiften att förbereda våra ungdomar för livet, arbetslivet och vidare studier. Inga av dessa ingående delar i helhetsuppdraget får offras. Inte ett endaste av alla per defintion nya och obeprövade jaktmarker får överges bara på grund av att  den s.k. traditionen säger något annat. Att släcka ny kreativitet och nya infallsvinklar som förs in i skolans värld borde vara absolut förbjudet. Nya kontakter och infallsvinklar laddar tillsammans med de av traditonen beprövade kunskapsvägarna skolan med ett nytt innehåll.

SvD:s politiske chefredaktör, PJ Anders Linder   tar i dagens första ledare upp vikten av att en mycket angelägen kontaktyta fortsätter att utvecklas positivt, nämligen samverkan mellan skola och näringsliv. Jag tycker att det handlar om att sätta in samverkan mellan skola och näringsliv utifrån ett perspektiv där förskola till slutet av gymnasiet inberäknas. Att plötsligt börja prata om företagsamhet på gymnasiet när våra ungdomar i stort sett nått myndig ålder är fortfrande en gåta för mig. Om vi skall ta steget att utbilda unga människor från målet att bli anställd till att satsa på egen företagsamhet och låta kreativiteten genomsyra de livsval som skall göras, måste vi radikalt tänka om. Här har skolan en fundamental funktion att fylla.

Lika aktuellt som det är för skolans ledare och lärare att ha en uppdaterad omvärldskunskap där god insikt i det lokala näringslivet är ett måste, är det en självklarhet att även näringslivets ledare har god insikt i den utbildning som bedrivs i skolan. Dagens elever är morgondagens medarbetare. På många håll i vårt avlånga land hörs det allt mer desperata röster om hur enskilda branscher skall hitta sina nya medarbetare. Därför måste vi samverka och hjälpa varandra framåt. Skola och näringsliv tillsammans, svårare än så är det faktiskt inte.

Med bästa hälsningar

Per-Ola Jacobson

rektor och egen företagare i Kalmar

Från SFi till SFF

Bästa läsare!

Jag läste i veckan om ett projekt i en av huvudstadens förorter som hade till uppgift att lära nyanlända svenskar svenska utifrån ett företagsamt perspektiv. Spännande, utmanande och framåtblickande tycker jag. Steget från Svenska För Invandrare till Svenska För Företagare är därmed taget. Känn på den nyansskillnaden. Sågningen av den mastodonta och strömlinjeformade SFI-undervisningen har varit total. Skolverkets granskning är talande i sig. Att välutbildad arbetskraft med en enda vilja att få komma till Sverige och bidra till vår gemensamma välfärd placeras på skolbänk och fråntas det mesta av värdighet är inget anat en total skandal. Skolbänken kan vara nyttig, men då måste ett erfarenhetsbaserat lärande / förhållningssätt nyttjas.

Lyft i stället de framgångsrika integrativa försök som har gjorts där mötet med en ny kultur direkt inbegriper arbetslivet, vilket för den enskilde skapar en betydligt bättre och mer human inskolning i det nya. Ett mångkulturellt samhälle som skriker efter kompetens och entreprenörer som vill vara med och arbeta för ett företagsammare Sverige har inte råd med obsoleta undervisningsmiljöer isolerade från samhället och livet i stort. Låt de företag som vill vara med och skapa en stabilare grund för dagens och morgondagens globala Sverige få synas i välförtjänt strålkastarljus.

Steget från SFI till SFF, Svenska För Invandrare till Svenska För Företagare, är definitivt ett steg i rätt riktning tycker jag.

Med bästa hälsningar

Per-Ola