Kreativitet och vägen till dig själv

Bästa medmänniskor!

Tänk vad för mycket arbete kan göra med en människa. Oförlåtligt att komma så långt bort från skrivandet att det närmast började kännas främmande till sin karaktär. Då är det dags att kliva fram och kräva förändring. Därmed är avbönen erlagd för det långa stillestånd som kännetecknat nämnda cyberforum. Nåväl nu åter till ämnet för mitt inlägg.

Hur kan du använda kreativitet för att utveckla ditt liv? Vad kan du göra för att få fler av dina idéer och förslag genomförda? Det är en angelägen fråga som författaren och tillika kreativitetsutvecklaren Bengt Renander ställer i sitt senaste alster, Kreativitet för livet - en mycket spännande och utvecklande resa in i kreativitetens högst böljande landskap. Bortom de många problem som hopar sig omkring oss, finns den plats bortom himlen som främst är idéernas hemvist. Det finns något andligt över diskussionen i Renaders bok. Eller ska vi hellre tala om en slags högre ödmjukhet över att få leva och vara människa i den fantastiska Skapelse som omger oss.

Genom god självkännedom och konsten att lära dig att hantera dina problem växer så den inre kraft starkare och starkare inom människan, kreativitetens lustar och outtalade möjligheter skall främst sökas inom oss själva. Det är där det börjar och slutar i evigheternas evigheter av kreativa processer. Kreativitet är så mycket mer än att bara ha skoj och kläcka käcka idéer. Det är en mänsklig egenskap som så många borde få utnyttja mycket mer i sin vardag i umgänget med sina nära och kära samt i de professionella roller som vi är satta att agera inom. Tänk vad mycket må bra-energi som skulle frigöras

Det gör mig ont att så mycken kreativitet måste kvävas varje dag och varje sekund i många människors liv. När inte rätt förutsättningar är på plats och inte heller rätt chefer förmår att skapa goda kreativa mötesplatser för många medarbetare, så stannar vi av och likaså den livsnödvändiga utvecklingen av många stelbenta organisationer. Positiv energi och tillåtande klimat kan däremot skapa underverk i vardagen. Människans väsen handlar dock om viljan att upptäcka nya världar, tillgodose att nya idéer får näringsrik jordmån, se med tillförsikt på framtiden och bejaka att det är möjligt att skapa kreativ förändring. Vi räknas alla och vi betyder.

En mycket tänkvärd bok har jag talar om i detta inlägg, en bok som berör och får läsaren att lyfta blicken och skåda ljuset där borta vid kanten av horisonten. Vilken förmån det är att få slänga benen över sängkanten och ikläda sig ytterligare en hård arbetsdag med oanade möjligheter att skapa förändring. Är det inte ett kreativitetens evangelium så säg?

Med bästa hälsningar

Per-Ola

Bristen på empati skrämmer mig

Bästa läsare!

Två mediala händelser som rapporteras denna vecka gör mig kallsvettig och djupt bekymrad över att vara människa. I det ena fallet kan det via filmupptagning skådas hur en äldre man i USA blir påkörd av en bilist, som utan eftertanke fortsätter sin färd. Besinningslöst och närmast ofattbart. Några betydligt senare filmsekvenser visar hur medmänniskor i alla fall men med viss tvekan närmar sig den livlöse mannen.

I det andra fallet visas på bild hur lunchande turister på en syditaliensk badstrand intar sin lunch alldeles intill två nyligen drunknande romska flickor som blivit havets offer i semesteridyllen. Döljda under enklaste badhandduk lämnas vittnesbörd om en nyligen inträffad mänsklig katastrof. Varför bry sig, va fan jag har ju semester? Händelsen i sig visar prov på de under senare tid uppmärkssammade zenofobiska och hätska känslor som blossat upp i den gamla fascistiska republiken gentemot främst romer. Den unga demokratin Italien har anleding att skämmas inför en värld som tittar på.

Det känns närmast overkligt att ett människoliv är värt så lite anno 2008. Hur långt har vi kommit i vår utveckling som homo sapiens sapiens? Eller är vi fullständigt förlammade av att sköta vårt eget och skita i våra bröder och systrar? Den brist på empati som avslöjas gång efter annan skrämmer mig verkligen. Det talas så fint om det globala mångkulturella samhället, men nu är det dags att stå upp för alla människors lika värde och allas rätt till ett bra liv. När empati och medmänsklighet sätts på undantag tonar en mycket mörk framtid fram i horisonten. Längs med fästningen Europas gränser och över dess vida vatten möts desperation, drömmar och iskall verklighet. Inom våra gränser pågår regelrätt människohandel och trafficking. Vem tar ansvaret och visar prov på humant ledarskap i dessa angelägna frågor?

Per-Ola

Du behövs för att stoppa Lex Orwell

BBB, Big Brother Bulletin:
Lyssna på Sveriges nya FRA-nationalsång!
  

  
Sverige har fått en ny nationalsång! Den heter ”Du gamla, du ofria”, och finns för lyssning, nedladdning och fri spridning på www.dnv.se/podcast (även som ringsignal). Tipsa vänner och sprid den!
  
Försvarets Radioanstalt (FRA) har inte skrivit texten, det har jag gjort, men deras ande svävar över sången. Vi på tankesmedjan Den Nya Välfärden har tagit fram den för att bilda opinion mot förslaget att låta FRA avlyssna och övervaka det civila telenätet. Propositionen kommer förmodligen upp för beslut i riksdagen i juni.
  
Enligt förslaget ska FRA få tillgång till all elektronisk kommunikation som passerar landets gränser för avlyssning, filtrering och automatläsning. Det gäller telefonsamtal, epost, sms, fax och surfande. Det hela ska ske förebyggande, alltså utan brottsmisstanke, och i praktiken kommer alla svenskar att drabbas av övervakningen på något sätt. Även en hel del inomsvensk kommunikation passerar ju av tekniska skäl landets gränser.
  
FRA-övervakningen innebär ett strupgrepp på den personliga integriteten, och förmodligen ett brott mot Europakonventionen och FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. ”Lex Orwell”, som förslaget kallas, måste stoppas!
  
Hjälp till!
  
Du kan hjälpa till att bilda opinion för att bevara den personliga integriteten, exempelvis genom att:
- Vidarebefordra detta mejl till många vänner och arbetskamrater
- Sprida ”Du gamla, du ofria” så mycket du kan. Och spela den så många hör!
- Installera sången som ringsignal i din telefon (alla runt omkring påverkas när det ringer)
- Mejla riksdagsledamöter om att de bör rösta nej till Lex Orwell (www.riksdagen.se)
- Ringa journalister, skriva insändare, visa att du bryr dig om integriteten!

Detta inlägg bygger på en vädjan från Integritetsombudsmannen Den Nya Välfärden, Per Ström, även känd som utgivare av nyhetsbrevet Atomer & Bitar, www.atomer.se eller www.dnv.se

Sprid gärna denna uppmaning till dina vänner och skapa engagemang i en för framtiden mycket viktig fråga.

Med bästa hälsningar

Per-Ola

SOHLhistorier – pedagogiska berättelser som värmer

Att undervisa handlar inte om att fylla ett kärl utan om att tända en eld. Montaigne

Bästa läsare!

Jag undrar vilken skola vi skulle ha om detta ädla budskap inte bara i sten stod ristat över alla skolportar, utan även fanns som en given utgångspunkt i lärandet och ytterst lärares vardagspraktik. När valet att arbeta med ungdomar och utbildning tas borde den givna utgångspunkten vara att professionellt verka för att förändring alltid är möjlig oavsett vem eleven är eller vilka kvalitéer eleven besitter. Men, erfarenheten säger att idogt kämpande och nötande med tid förvandlar mången lärare till tröttkörda jakthundar desperat sökandes efter vila och återhämtning. Det är just då som inspirerande berättelser som inger hopp och fortsatt fokus framåt kan vara nyttig färdkost och kraftgivande i valet av världens viktigaste yrke.

Det är en fröjd att läsa den fina antologi med berättelser ur det verkliga lärarlivet, SOHLhistorier, och jag kan varmt rekommendera denna läsning till alla som brinner för skola, lärande och våra barn- och ungdomar. I en skola för alla krävs det tveklöst nya pedagiska grepp och en en uppdaterad syn på vad som de facto är meningsfull kunskap. Att arbeta holistiskt med helheter på bekostnad av fragment är absolut en sådan väg. För dig som är nyfiken och vill lära mer besök gärna SOHL och beställ boken eller stifta bekantskap med den ideella föreningen SOHL som ger stöd, inspiration och kunskap till människor som vill arbeta utifrån en helhetssyn på lärande.

Med bästa hälsningar

Per-Ola

Fjättrad av systemets bojor- jantelagen dödar all kreativitet

Bästa läsare!

Det kom ett brev från en kär gammal vän, vars innehåll gjorde mig både förbannad och ledsen. Lika glad och sprudlande som jag kände mig av besöket i sydskånska Östra Grevie, lika svart blev jag i blicken ju mer jag tog del av min väns resa in i kreativitetens givna antites – ett tillstånd som närmast kan beskrivas likt att vara fjättrad av systemets bojor. I landet lagom där jantelagen fortfarande regerar och de goda krafterna som står för förändring och kreativitet tenderar att isoleras, eller ska vi hellre använda ordet utfrysning kan inga goda plantor växa så är det bara.

Min vän är en oerhört erfaren och duktig skolmänniska, som står fast i uppdraget och inte drar sig för att sträva efter att skapa världens bästa skola. Med stadig utgångspunkt i humanismen och en fantastisk arbetskapacitet skulle tveklöst min vän lyckas att förverkliga sin vision, jag är helt säker på detta. Min döm av min förvåning när jag under läsningens gång alltmer inser att det är dags att möta ytterligare en kollega som är på väg att ge upp. Den mödosamma stångningen mot systemets alla återvändsgränder tenderar att knäcka även den bäste. Det är tveklöst så att det finns miljöer som är laddade med så mycket antienergi att alla former av kreativitet och goda ledarskapsgärningar upphör. Det är en process som när den väl sätter in går snabbt. Motståndets lag har en gräns och den personliga överlevnaden blir till slut det enda viktiga. Är det inte en motsägelse att de miljöer som skall vara lärande och kreativa så ofta verkar leverera motsatsen.

Att duktiga människor som kan förändra den gigantiska koloss som är satt på lerfötter, läs skola-och utbildningssektor, inte finner det mödan värt att fortsätta sin professionella gärning, är inget annat än en gigantisk katastrof. Otydliga chefer och klåfingriga tjänstemän kan tveklöst knäcka vem som helst. Hur länge har vi kvar yrkesgruppen duktiga, kreativa och målinriktade skolledare?

/Per-Ola

Samarbetets svåra konst

Bästa läsare!

Jag hoppas innerligt att vi nu så sakteliga går en tidig vår till mötes. Även om jag tar risken att betraktas som inbillningssjuk, tyckte jag att de första vårkänslorna svepte in över sydöstra Sverige under den helg som nyss passerat. Men, visst är det nyckfullt, i morgon dag kan det vara vintervägar och dystrare prognos för en ivrig längtare efter ljusare tider. Är det där som personen som uttrycker förtjusning för växlande årstider finner tröst?

I den sena aftontimmen, nyligen hemkommen efter ett seminarium som behandlat turism-och besöksnäring, finner jag ingen lugn över huruvida populärt det är i dessa dagar att prata om samverkan, nätverkande och gemensamma strategier i alla möjliga sammanhang. Men, skrapas det lite lätt på ytan blir det påtagligt hur många aktörer fortfarande desperat springer fram i väl intrampande solospår. Jag finner en mycket stor saknad över skickliga strategiska och humanistiskt lagda jonglörer som finurligt behärskar konsten att röra sig över vida arenor och föra människor samman. Visserligen fraktas det utifrån ett mentalitetshistoriskt perspektiv mången unken tankegods där bakåtsträvande och negativism präglar människor som framlever sina liv i sydostregionen. Men, för sjutton, det måste vara ett slut på detta elände någon gång. Om alla springer omkring och sparkar varandra på smalbenen och ivrigt gräver gravar för kollegor och/eller konkurrenter, kommer vi snart falla djupt i samma miserabla kollektiva gravsättning. Det är i alla fall min fulla övertygelse.

Samarbetets svåra konst kommer nog likt maran rida mig denna januarinatt.

/Per-Ola 

Det goda föräldraskapet

Bästa läsare!

Under de år jag arbetat i skolans värld, både som lärare och rektor, har jag haft förmånen att träffa många kämpande föräldrar som aldrig ger upp. Det talas ofta om  bristande föräldraskap och vuxenvärldens skeva prioritering där jobb och karriär går före tid med barnen. Tveklöst en prioritering som kommer att straffa sig tids nog. Vi vet alla som är föräldrar att tiden går extremt fort och plötsligt har våra små änglar klivit in i tonåren. Många av oss frågor om tiden plötsligt går fortare än vad den gjorde förut? Självklart är svaret på den frågan nej.

Men läxan vi måste lära är att fokusera livets verkliga krydda och det stora förtroende som blivit oss givet; föräldraskapet. Därför vill jag med denna text uppmärksamma en ensamstående mamma som kämpar med frenesi och en stor portion kärlek för sin dotter.  Att aldrig ge upp och trots vindriktning finnas till som stöd är bevisligen avgörande för våra ungdomar. När skolan svikit och inte gjort hemmet uppmärksam på stor frånvaro och uteblivna betyg är det lätt för många att krokna, men icke för vår kämpande mamma. Många är samtalen mellan oss denna höst har varit laddade. Trots allt är det exakt så som relationen mellan hem och skola skall vara enligt min förståelse. Att icke vänta utan arbeta förebyggande tillsammans med barnet / ungdomens bästa för ögonen. Tillsammans når vi framgång. Ensamma är risken för bakslag påtaglig.

Det goda föräldraskapet behövs mer än någonsin. Statistiken kan läsas med enkelhet där det framgår att fler och fler barn och ungdomar mår dåligt och därmed dras närmre riskzonen där utanförskap och destruktiva levnadsmönster kan vara en utväg. Att som förälder få samtal efter samtal som handar om ens barn och dessutom innehåller ett negativt budskap kan vara oerhört tungt att bära. Storheten ligger i att som förälder inte ge upp utan systematiskt arbeta med kärlek och stödja sina barns färd mot vuxenvärlden. Dessa kämpande föräldrar finns och dom är värda all uppmärksamhet.

Kanske dags att på allvar införa en kämpande föräldrars dag?

/Per-Ola 

Google Earth och den humana katastrofen i Darfur

Bästa läsare!

Med hjälp av ny teknik och det förnämliga programmet Google Earth kan medmänniskor på allvar ta del av händelseutvecklingen i Darfur. Via satellitbilder får förstörelsen av mänsklig civilisation och bebyggelse ett ansikte. Google som tidigare kritiserats för att gå diktatoriska regimers ärende och hjälpa till att censurera Internet har en del att arbeta på när det gäller att förbättra sin image.

Att inte våga tala i klartext om det folkmord och de systematiska kränkningar mot människovärdet som pågått alldeles för länge i södra Sudan är fullständigt oacceptabelt. Enskilda politiker visar ledarmod, men när sätter Världssamfundet ner foten med kraft?

Du laddar ner programmet Google Earth alldeles gratis genom att klicka på bifogad länk.

Med bästa hälsningar

Per-Ola

Påsk skänker tid för familj och läsning

Historieförmedlaren Vilhelm Moberg

Bästa läsare!

I denna tid är det ytterst gott att leva. Vårens ankomst är ett faktum och denna långfredagens morgon visar en så länge en klarblå himmel upp sig för sina yrvakna betraktare. För egen del har påsk, förutom goda tillfällen att umgås med nära och kära över en bit mat och dryck, inneburit rastplatser i tiden för läsning. Obligatoriskt inslag är den hårdkokta påskdeckaren, men även fakta och populärvetenskap kastar jag mig över som den bokslukare jag alltid varit. I år är det upp till bevis för Jens Lapidus, Al Gore, Ingmar Karlsson, Laurie. R King samt Caroline Salzinger.

Nåväl, för många handlar påsk även om hemkomst och existentiell längtan efter samvaro. Därför skulle jag vilja skänka dig en påskläsning som handlar om en människas längtan efter de stora sammanhangen som ytterst kallas historia. I en tid som delvis karakteriseras av ytlighet och rotlöshet är gemenskap och kulturell förståelse av största vikt, rentav en fråga om överlevnad, för oss själva men främst för våra barn. Att växa upp i en global värld ställer krav på humanism och insikt i olikheter men även de många likheter som förenar oss bröder och systrar.

Denna text skrev jag för några år sedan till det tvär-och polulärvetenskapliga magasinet Tvärsnitt. Jag presenterar mitt avhandlingsämne i historia som handlar om historieberättaren och författaren Vilhelm Mobergs livslånga kamp för rätten till sin historia. Nu har de akademiska planerna lagts på hyllan, men jag kommer att publicera något populärvetenskapligt kring denna värendske bondeanark framledes.

Håll tillgodo, läs och kommentera gärna denna min virtuella kollektiva påskpresent anno 2007. Glöm bara inte att citera källan.

Med bästa hälsningar

Per-Ola

Historieförmedlaren Vilhelm Moberg