Munken som sålde sin Ferrari – framgångssagan Robin Sharma

Bästa läsare!

Så var det åter vardag och härlig arbetsdag efter några avkopplande dagar i familjens trygga sällskap. Annars kommer nog många av oss som har förmånen att få leva i Östra Götaland minnas påsken 2008 som det stora bakslagets helg på grund av Kung Bores skoningslösa återkomst. Vilken himla tur att besöket blir kortvarigt, ty nu längtar våra frusna själar efter vårvärme och livsbringande solljus.

En av påskhelgens härliga lässtunder framför brasans värme var Robin Sharma och dennes tämligen nyutkomna nyttoskrift Finn din livsuppgift. Några av er kanske har mött den vise Robin Sharma tidigare genom läsningen av hans världsberömda The Monk who sold his Ferrari. Jag kan inte annat att fascineras och djupt beröras av den filosofiska avgrund som finns mellan ett slentrianmässigt klassiskt västerländskt perspektiv att se på livet och det radikalt annorlunda stöpt i österländsk filosofi och vidsomslitteratur. Sharma för genom egna erfarenheter läsaren framåt och låter oss som är intresserade av liv & ledarskap möta spännande aha-upplevelser under resans gång. Dags för förändring?

Vad finns bortom den västerländska framgångssagan och vilka konsekvenser kommer denna korta men intensiva uppgångsperiod i människans historia få utifrån ett längre och hållbart perspektiv? En fråga som kanske inte minst är intressant att fundera på utifrån ett humanistiskt perspektiv. Hur blir det med spilla-över effekten när den västerländska framgångssagan skall exporteras till den stora och vida världen?

Nåväl, läsningen av Sharmas bok är ett spännande samtal där österländsk mystik möter det västerländska framgångstänkandet och hur en lärjunge och sökare finner mästarens väg till framgång att finns sin livsuppgift. Människans uppgift är att väcka hela vår potential till liv och eftersträva att vara storslagna i allt vi gör: ”Gör ditt bästa och låt livet göra resten.”

Jag tillåter mig att ur texten publicera de fem dagliga föresatserna för den som vill nå hela vägen:

1. Stig upp klockan 5 varje morgon. Den som stiger upp tidigt får ut mest av livet.

2. Avsätt de första sextio minuterna varje dag till din”heliga timme”. Detta är din heliga stund, då du utför det inre arbete ( bön, meditation, dagboksskrivande, läsning av vishetslitteratur, begrundan över tillståndet i ditt liv) som hjälper dig att leva ditt högsta liv.

3. Visa mycket mer omsorg, medkänsla och karaktärsstyrka än din omgivning förväntar sig av dig. Därigenom drar du ditt strå till stacken för att bygga en ny och bättre värld.

4. Utför ditt arbete bättre än någon skulle drömma om. Rikedom och lycka kommer att flöda tillbaka till dig.

5. Bestäm dig för att bli den mest kärleksfulla människan du känner och att tänka, känna och handla som om du var en av de största människorna på jorden just nu(för det är du). Ditt liv kommer aldrig att bli detsamma, och många liv kommer att bli lyckliga tack vare dig.

Spännande, utmanande och en mycket människonära läsning väntar dig.

Mvh

Per-Ola

Samtal med professorn

Bästa läsare!

Fotboll kan levas och upplevas på högst olika sätt. En tränare och ledare som högst påtagligt skiljer sig från mängden är Nanne Bergstrand, för den oinvigde kan det nämnas att vi talar om Kalmar FF:s chefstränare. Att få sitta ner och lyssna till Nannes tankar om ledarskap, humanism och fotboll borde fler få tillfälle att uppleva. Det är långt från klyschor och storstadstugg men desto mer av småländsk klokhet och djup filosofisk insikt.

 Det är utifrån Nannes perspektiv i en vidare ram än det rent resultatinriktade som det vinnande kollektivet förmår att på sikt leverera goda prestationer. Kalmar FF:s fantastiska framgångar bygger på en mycket speciell mix tillredd av denne högst säregne smålänning. Trots begränsade ekonomiska resurser, men med en stor portion djävlar  anamma och en enorm målfokusering har den  allsvenska strykpojken och evige nedflyttningskandidaten in spe, tagit steget in i fotbollsveriges absoluta finrum. En klassresa som det s.k. etablissemanget inom svensk fotboll har svårt att acceptera, men måste gilla. Det finns enstaka patetiska förståsigpåare inom huvudstadens tullar som ihärdigar i sitt tal om fotbollssveriges tråkigaste lag och gör allt för att dra ner lillebror från landet i sörjan. Snarare finns det inget lag i Sverige som bättre rustat sig för det spel som förekommer på den europeiska kontinenten; ta hand om fasta situationer och bygg på solid organisation. Det du Gustavsson från Söders höjder, dags att hitta nya argument!

Orsaken till att jag skriver dessa rader tar sin omedelbara utgångspunkt i en föreläsning som jag hade förmånen att få bevittna i Kalmar under gårdagens kvällstimmar. Det var Kalmars växande företags-förening – Kalmar Företagsgrupp – som hade bjudit in till medlemsaktivitet på pub i centrala staden. Inte en stol fanns ledig i lokalen och luften var fylld med förväntningar när det var dags för kvällens givna huvudnummer: Kalmar FF:s chefstränare Nanne Bergstrand.  Efter stående ovationer och med ödmjuka svar till många frågvissa och engagerade medlemsföretagare i publiken, lämnade så professorn scenen och tackade för sig. Vilken förmån att få ha en sådan rese i staden och träna våra kära röd-vita bröder. Nu är vi många som räknar dagarna tills den gröna mattan åter skall äntras.

  

Alfons Åberg utmanar morgondagens ledare

Bästa läsare!

Dags för en reflektion över samtiden. Det går snabbt och det är mycket nu. Från tidig morgontimme till sen aftonstund rusar vi, ständigt på jakt sökande efter att lösa bara en arbetsuppgift till och så bara en och… Det vanligaste svaret idag när människor träffas för att i all hast utbyta några artighetsfraser i steget handlar om att beklaga sig över att tiden inte räcker till. Vi är många som är slavar under det myckna arbetet och visst ska jag personligen erkänna att nog trivs jag med många järn i elden. Inte alltid är jag ett föredöme för mina medarbetare och framförallt inte när lunchmackan sveps sittandes framför datorn i kombination med ett eller flera samtal på gång samtidigt. Det gäller ju att fånga realtiden

Det är då det är nyttigt att minnas kvällsläsningen i sällskap med livets verkliga beståndsdel. Tillsammans med de två underbara barnen har det ofta lyssnats till Alfons Åberg som trots pappa Åbergs ivriga påpekande bara ska göra ytterligare en sak och ytterligare en sak innan det är dags att borsta tänderna och krypa till kojs. Är det inte här som vi vuxna har hämtat stöd för vår kära följeslagare i arbetslivet, jag ska bara…?

Nej, morgondagens ledare hämtar nog stöd för sitt flow i andra världar än att allena springa fortare och fortare i ekorrhjulet. Att leda en organisation som ytterst bygger på människor av kött och blod kräver tid för andhämtning och reflektion. Visst har vi hört det förrut, men ack så lätt vi trillar dit. Morgondagens ledare har all världens anledning att inte längre lära av den unge Alfons Åberg. Vem kan leverera ett ledarskap som förenar lärdomarna av det galna nuet som omger oss och samlar ihop organisationen och pekar framåt för ett liv där andra värden förmår att sätta färg på vår arbetsvardag?

Jag funderar vidare och tar mig an kvällens lektyr. Från den trygga vrån i barnens sängkammare ropas det på Alfons Åberg.

/Per-Ola

Hur närmar sig rektorer den företagsamma zonen?

Bästa läsare!

Att mötas och nätverka är tveklöst tidens melodi. En definitiv framgångsfaktor i den personliga utvecklingen och karriärvandringen torde kräva välsmorda nätverk förankrade i breda samhällslager lokalt, nationellt och internationellt. Det gäller att rusta sig för de många tillfällen som ytterst bygger på att byta visitkort en masse. Vi vinner att via ett ömsesidigt förhållningssätt träffas, lyssna och lära av varandra. Det gäller i yrkelivet men även i privatlivet. No man is an island!

Att arbeta som chef och ledare är, oavsett bransch, ett mycket utsatt arbete. Kraven, alla måsten och den ständiga bristen på tid gör att stenhård prioritering de allra flesta arbetsdagar är en fråga om överlevnad. Det gäller att utveckla den inre livräddaren och fokusera blicken långt fram i horisonten utan att för den skull förlora den strategiska färdriktningen. Annars är risken för överhettning påtaglig.

Jag tror att det är mödan värt att investera såväl mänskliga som finansiella resurser i att stärka plattformsbyggandet och utveckla företagsamma zoner där ledare kan möta ledare. En sådan för samhällelig utveckling nödvändig mötesplats är mellan ledare i skola och näringsliv. Decennier av introvert skolutveckling har medfört att åtskilliga skolledare tvingats backa in på rektorsexpeditionen med påtaglig risk för att sotdöden dö under alla pappershögar som skymmer sikten. Vem skall nu lämna över den pedagogiska stafettpinnen? Alltsedan kommunaliseringen av den svenska skolan har skolledarrollen devalverats betydligt och framstår främst idag som rastplats för vänner av administration och sifferglädje. De rektorer vi minns, som likt den snubblande lyktbäraren i Petrarcas ode, rakryggade bär uppdraget ut i organisationen oavsett vindriktning är ett utrotningshotat släkte.

En chans att komma ut och andas frisk luft är att skapa företagsamma zoner för ledarutbyte och möta ledare från olika delar av arbetsliv och samhälle. Ledare som får chans att lyssna till andras resor genom organisationsförändringar, neddragningar men även ta del av utvecklingsprojekt som skapat bättre måluppfyllelse och god arbetsmiljö, kan äntra vägen till upplysning. Skolan skall enligt min definiton vara tummelplats för kreativa och företagsamma förhållningssätt där lärare och elever lär för livet och tillsammans vandrar kunskapens stig. Men, vi får inte glömma våra många rektorer som har den viktiga uppgiften att skapa förutsättningar för det goda och framåtblickande lärandet. Skolledarskapet idag kräver känselspröt som sträcker sig långt utanför de trygga inre skolmiljöerna. Skolan har alltid varit en del av samhället och arbetslivet, men ack så svårt det varit att skapa väl fungerande mötesplatser där elever, lärare och ledare tillsammans lär i mötet med medarbetare och ledare i arbetslivet. Det är hög tid att ändra den förhärskade nattsvarta bilden. Vem blir först? Vilken kommun kommer att vara först över målliljen i det lopp som tenderar att locka fler och fler deltagare. En nyckelroll kommer skolans rektorer att spela tillsammans med ledare i näringslivet som insett att det enda rätta är att göra gemensam sak.

Med bästa hälsningar

Per-Ola

Ledarskapet växer bäst i gränsöverskridande samverkan

Bästa läsare!

I veckan som gick hade jag den stora förmånen att få vara inbjuden föreläsare till Sapa AB i Vetlanda. På plats i församlingen fanns ledare i det lokala näringslivet och rektorer från skolan i kommunen. Dagens ämne var Det ömsesidiga mentorskapet – erfarenhetsutbyte mellan ledare i näringsliv och skola. Under några heta eftermiddagstimmar utspelades, utifrån min egen reflektion och betraktelse, ett mycket givande samtal där förhoppningar om ett framtida samarbete ledare emellan utstakades. För att avslutningvis lämna det lokala exempelt, kan jag bara önska dessa modiga och framåtblickande ledare lycka till inför de mentorssamtal som skall inledas. De stora vinnarna är barn och ungdomar i kommunen som förhoppningsvis får uppleva att världar kan mötas. Det är väl ändock det som är en av läroplanens främsta intentioner?

Med hänsyn tagen till de stora förändringar som skolan genomgått och kommer att genomgå fram till dess att ny skollag och den nya gymnasieskolan anno 2009 ‘antas’, ställs av naturliga skäl stora förväntingar på ett fungerande och utåtblickande skolledarskap. Inom arbetslivet är behovet av kompetetent arbetskraft en överlevnadsfråga på och därför är naturligtvis intresset för en väl fungerande skola närmast av sjävbevarelsedrift. I sammanhanget är regeringens förslag om lärlingsutbildning tänkvärt. Branscherna  kommer att få ett helt annat inflytande än tidigare i utbildningen. Här finns inga enkla eller givna lösningar och diskussionen om skolans avkall på kärnämnesundervisning mot ökad arbetslivsförlagd karaktärsämnesundervisning måste föras över gränserna.

Har behovet att bygga mötesplatser mellan skola och arbetsliv någon gång stått högre upp på agendan? Lärande, vägledning och medarbetarskap inom skolans värld kommer att behöva en väsentlig uppgradering för att möta de nya utmaningarna. Arbetslivets utsedda handledare måste på samma sätt skaffa sig en ökad insyn i skolans värld. Om dessa nya möjligheter delas finns det bara vinnare, och den främsta av dessa är naturligtvis eleven. Målet måste väl vara att förbereda eleven för högskolestudier, arbetslivet och livet i stort. Om vi vill och förmår att samverka är jag övertygad om att måluppfyllelsen kommer att bli fullgod.

Med bästa hälsningar

Per-Ola 

Värdet av att ha en mentor

Bästa läsare!

I strålande marssol, men insvept i isande kall vind från Kalmarsund, färdades jag idag den vackra medeltida väg som bär till min högt hållne mentor och vän, den gamle professorn som bor där mitt i eklunden. I tacksamhet är det en lärjunges färd till mästaren det handlar om.

Med intellektuell briljans och enorm kompetens att samtala om människan och den märkliga jordavandring som ytterst är vår egen, guidar min mentor mig genom samtal efter samtal och är noga med att blanda vetgiriga frågor med goda råd ur en medmänniskas rika arsenal av självupplevda erfarenheter. Det är en känsla av att tiden står stilla när vi kastar oss in i dagsaktuella frågeställningar och dilemman. Det är så här jag vill definiera det goda dubbelriktade mentorskapet per se.

I en tid när alla plötsligt talar i termer av mentorskap och coachning, och när den ena boken efter den andra inom ämnesområdet kommer ut på marknaden, känns det motiverat att gå till botten och besvara den didaktiska frågan; varför, vad och hur? Vad är det som är signifikativt i vår tid som gör att det är ett så påtagligt sug efter samtal, vägledning och erfarenhetsutbyte?

Jag har inga problem med att konsulter och coacher tjänar kraftiga pengar på att ge ut tämligen slättstrukna böcker och/eller bjuder in till svindyra och oftast väldigt ytliga seminarier, men frågan borde enligt min mening ställas med tydlighet: hur skapar vi goda förutsättningar för erfarenhetsutbyte mellan t.ex. ledare i skolan och näringslivet? Hur kommunicerar vi kraften i de samtal som ryms inom mentorskap och hur omsätter vi allt det goda som sägs i praktisk handling i relation till oss själva och våra medarbetare? Hur gör vi samtalen till lärotillfällen utifrån ett individuellt utvecklingsperspektiv?

Jag, lovar att inom det snaraste återkomma i ämnet, ty här finns oerhört mycket att samtala, diskutera och fundera kring.

Med bästa hälsningar

Per-Ola

perola.jacobson@kreativaskolor.se